Alla som känner en moderat vet

Fredrik Reinfeldt har fått mycket kritik för hanteringen av Schenström/Pihlblad-affären. Nyss kom ett klargörande uttalande från Reinfeldt angående Schenströms alkoholintag den aktuella kvällen

- Alla som känner Ulrica Schenström vet att glad i hatten inte är ett tillstånd utan ett karaktärsdrag hos henne.

Man undrar om Schlingmann är sjuk idag. Men mest väntar man på att få lära känna fler moderater med formuleringar som:

- Alla som känner Carl Bildt vet att styv i korken inte är ett tillstånd utan ett karaktärsdrag hos honom.

- Alla som känner Per Bill vet att rund under fötterna inte är ett tillstånd utan ett karaktärsdrag hos honom.

- Alla som känner Beatrice Ask vet att kort i rocken inte är ett tillstånd utan ett karaktärsdrag hos henne.

P-G och Plund på popkonsert

Jens ringde igår och frågade hur konserten med Kurt Wagner på Södra teatern var i förra veckan. Jag berättade kortfattat att det var finstämt, anständigt, en aning sömnigt och att publiken var hysteriskt hovsam (vad än Kurt sa skrattade publiken, trots att inget han sa var kul).

Vad jag inte hann berätta var att jag, P-G och Plund (Plund? P-G:s Kramforskompis som visade sig vara läskigt lik min pappas poppolare, Lundvall) åt en bit mat på Folkoperan innan. Vi pratade om Avesta versus Kramfors och det var då P-G och Plund berättade om deras kompis, Skördetidsmannen. Ni vet han som laddade med buljong i en vecka för att kunna skörda en burk bea till helgen. Han störde sig så otroligt mycket på att när folk i Sollefteå (grannbyn) ropade på staten när regementet lades ner för ett antal år sedan. Ett sådant gnäll förekom aldrig i Kramfors när sågverken lades ner! Menade han och skrev ned sina tankar kring detta till dåvarande ansvarig minister (Björn Rosengren?). Man kan tycka att det var att överreagera, men jag menar att det var en intressant observation som förtjänar en stor burk Lohmanders.

Dominikos dom

- Ni kommer att få mycket stryk. Har du t ex sett Nalle och Janne, de dominerar på lunchen.
- Jag har ingen aning om vilken varken Nalle och Janne är och är du säker på att vi, jag och pingisproggaren, är så chanslösa som du säger?
- Ja, jag har ju sett er spela och ni släpper ner racketen för ofta (pingpongarvet); då har man ingen chans. Ni borde ta några lektioner och fila bort era teknikbrister.

Receptionisten på squashklubben sågar av mig och Joacim när vi i veckan anmälde oss till lördagens Wasa club masters i squash. Han är ju trevlig, Dominiko, och vi trodde naturligtvis på hans dom.

Med det i bagaget gick jag något modfälld över bron i förmiddags för att vara med i min första squashtävling. Särskilt besvärligt kändes det när jag hade det här att leva upp till.

På plats visade det sig att det var ett märkligt spelsystem där alla spelade tre tidsbestämda matcher om 20 minuter och där man sedan räknade ihop den sammanlagda poängkvoten. Jag lyckades vinna alla mina matcher, men en annan jävel vann stort i en av sina matcher och slog därför mig med ynka två poäng. Jag fick en racketväska från Karakel i andra pris.

Hörde du det, Dominiko, jag spöade alla Nallar och Jannar.

Spritblandningen är den nya folkbildningen

Alldeles nyss fick jag en inbjudan till en släppfest av Neos sjätte nummer. Jag anmälde mig blixtsnabbt (David: jag kommer naturligtvis ha på mig Svenskt näringsliv-uniform bestående av ålinrökt sammetsblazer från harjaktshögermärket Hackett, Pradas gubbkonservativa lackskor och GB-Glace-sockor från Paul Smith).

Det intressanta med inbjudan är att Neo skamlöst snor folkbildningsandelar från Erik Olsson. Spritblandning verkar vara den ny grenen på folkbildningsträdet. Se bara:

[...] magasinet Neo (har) i samarbete med Smirnoff Black after work i våra nya redaktionslokaler på Kungsgatan 60. Förutom ännu ett fantastiskt nummer bjuder vi på säsongens cocktails och drinktips från två av Sveriges bästa bartendrar.

Swing för Hyresgästföreningen

Igår letade jag efter Hyresgästföreningens nya kampanjfilm på YouTube. Jag hittade den inte men sprang istället in i Movits! - rörelseromantisk swingrapp från Luleå:



Idag fann jag kampanjfilmen:

Jens of Japan i NYC

Jag var i New York för två veckor sedan, men det har som ni märkt inte gjort några avtryck i den här bloggen (varför vet jag inte). Den här veckan är Jens där och med tanke på att det första han skulle göra var att köpa ett nytt objektiv till kameran antar jag att hans dokumentation kommer att vara omfattande.

Följ hans flogg här!

Vykort från en radioman

I samband med förmiddagsfikat går jag alltid förbi mitt postfack. I bästa fall ligger ett exemplar av branschtidningen Bofast. Men en gång i kvartalet dyker det upp något riktigt fint. Som idag:

Påfågeln undgick hundens käftar med en hårsmån, genom att ylande veckla ut sina omständliga vingar och flyga upp på en mur på norrsidan av slottet – den som vätter mot sjön och den plats från vilken Charles återser efter så många år; ”middle aged and loveless”. Ha en underbar höst. Kram Tor Billgren

Tack, Tor. Du gjorde min dag.

Stadgebunden verksamhet

På väg hem från månadens middag med Annina. Vi har ätit koreanskt och avrundat med ett glas vin på Babs. Inget konstigt med det, allt som vanligt (förutom att de inte spelade Embassy på Babs, det har aldrig hänt tidigare). Går förbi Vassa eggen och jag blir som vanligt kissnödig. Baren påminner om vår toalett. Fräscht: Spotlights och glasdisk.

På bussen hem, ettan, hamnar vi bredvid en ung tjej som pratar i mobiltelefon. Jag berättar för Annina om att vi och ett par av våra grannar har lite olika syn på vilka ljudnivåer som är acceptabla i ett äldre hus mellan klockan 22-10. Jag hinner inte ens till det smaskiga i historien förrän den blonda tjejen pratat färdigt i telefonen. Hon vill vara med i samtalet. Med mild röst börjar hon förhöra mig om jag läst stadgarna ordentligt. Jo, börjar hon, samtidigt som jag ryggar tillbaka, man måste kolla i stadgarna, har du gjort det? Där kan det stå vad som gäller. Var bor du förresten? Är det många pensionärer som bor i ditt hus? Rivstartar hon med en märklig mildhet. Lite som en nykter fullgubbe.

Va, nej, det bor ju bara revisorer i 30-årsåldern på Kungsholmen, stammar jag fram, och det där med stadgarna förstår jag inte vad du menar med. Annina har redan vänt sig bort och jag tittar åt sidan samtidigt som jag svarar. Det hindrar inte tjejen från att fortsätta: Det är nog bra om du tittar i stadgarna, det kan stå mycket där, förstår du. Vad som gäller och så. Det kan ha bott pensionärer där för 30 år sedan som lämnat spår efter sig i stadgarna. Tänk på det.

Så där fortsätter det och precis när jag ska gå av tipsar hon mig om att jag borde göra en extra Tiramisu nästa gång jag gör en efterrätt. Tiramisun ska jag sedan gå ner till granarna med. Det är ändå kört, menar hon, lika bra att lägga sig på rygg.

Hörde du det David, hon vill att jag ska bjuda grannarna på Tiramisu.

Reinfeldt sviker Borg

Fredrik Reinfeldt med dotter i Barkarby (Foto: Jens)

- Om du var statsminister i Sverige, var skulle du handla då? Jens ringer och frågar samtidigt som jag står och fingrar febrigt på en grå Miu Miu-rock.
- Ja, jag skulle väl handla där jag är nu, på Nitty Gritty, antar jag. Hur så?
- Jo, förstår du, jag är i Barkarby och nyss stod hela familjen Reinfeldt i Fjällrävens outletbutik och provade kläder. Fredrik provade en fritidsjacka och Filippa en toppluva. Och säga vad man vill om henne, men hon var väldigt fin i den.

Familjen Reinfeldt ägnar alltså lördagen åt att outletfynda i Barkarby. En sympatiskt Schlingman-regisserat lördagsgöra kan tyckas. Men alla vi som har läst fem poäng nationalekonomi, och är bekanta med t ex lafferkurvan och penningsteori, vet att konsumtion är ett fantastiskt smörjmedel för ekonomin. Att då snålfynda sekunda toppluvor i Barkarby är inte acceptabelt. Borg borde vara besviken. Om jag köpte Miu Miu-rocken? Nej, men jag ska göra det i morgon. Det bjuder jag de nya moderaterna på.

Den oförstående nyfikenheten hos en man på middagshöjden

- Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad när jag började tänka på att du fyller 50 år. Och då kan man ställa sig frågan varför jag gjorde det. Det är naturligtvis flera saker, men framför allt är det en sak jag tänker på. Din oförstående nyfikenhet. Jag tänker på när du spärrar upp ögonen och skjuter fram hakan. Det kan vara när jag kommer in och berättar något som du inte riktigt förstår. Ibland är det ett möte som du har missat. Och då skulle man säkerligen blivit mer irriterad om du inte skjut fram hakan och spärrade upp ögonen på det där charmiga sättet. Det är ungt, P-G. Särskilt när du nu befinner du dig på livets middagshöjd.

- Jag känner det mer som att jag smuttar på avecen.

Min chef, Ewa, sätter fingret på den nyfikenhet som präglar mycket av P-G och han replikerar med en lustfylld cynism. Ewas tal är mycket träffsäkert, även om de uppspärrade ögonen ibland kan vara ett utslag av: ”vad fan menar du nu; har du verkligen tänkt igenom det där?” Jag får den blicken ibland och då får man snabbt omformulera sig och presentera ett par isolerade satser som leder till en slutsats. Först då skjuts hakan tillbaka: Så där, nu kan vi fortsätta diskussionen, hade du inte korrigerat hade jag fortsatt stirra tills du gått din väg. Förnumstighetsjuristen.

Imorgon fyller P-G 50 år och det firade vi alltså nyss med smörgåstårta och bryggkaffe. Födelsedagskalas i folkrörelsetappning. Bara mandelkubben saknades.

Grattis, P-G!