Förlåt Horace

Det är fredag och Joacim har nyss kommit hem från ännu en Indienresa. Han är solbränd och hans hår har fått den längd då det börjar locka sig. Endast det långa skägget som han hade när jag lärde känna honom på ett pingisläger i Mockfjärd saknas för att han återigen ska förvandlas till pingisproggaren.

Vi befinner oss i Wasa club squashhall. Joacim har inte rört sig på över en månad. Ändå leder han snabbt med 2-0 i set. När det står 3-1 i set känns det hopplöst. Vi tar en kort paus och jag letar i mitt racketfodral efter en ny boll. Det är då det vänder.

För i fodralet ligger det vita svettbandet med den svarta tuppen. Horace har uppenbarligen inte snott det. Han har troligen ångrat sig i sista stund och lagt tillbaka det, men glömt var det ursprungligen låg (i ena skon). Förlåt Horace.

Med svettbandet runt höger handled kvitterar jag snabbt och snart sitter vi bastun och dricker varsin Mariestad och pratar om gamla tider.