Den oförstående nyfikenheten hos en man på middagshöjden

- Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad när jag började tänka på att du fyller 50 år. Och då kan man ställa sig frågan varför jag gjorde det. Det är naturligtvis flera saker, men framför allt är det en sak jag tänker på. Din oförstående nyfikenhet. Jag tänker på när du spärrar upp ögonen och skjuter fram hakan. Det kan vara när jag kommer in och berättar något som du inte riktigt förstår. Ibland är det ett möte som du har missat. Och då skulle man säkerligen blivit mer irriterad om du inte skjut fram hakan och spärrade upp ögonen på det där charmiga sättet. Det är ungt, P-G. Särskilt när du nu befinner du dig på livets middagshöjd.

- Jag känner det mer som att jag smuttar på avecen.

Min chef, Ewa, sätter fingret på den nyfikenhet som präglar mycket av P-G och han replikerar med en lustfylld cynism. Ewas tal är mycket träffsäkert, även om de uppspärrade ögonen ibland kan vara ett utslag av: ”vad fan menar du nu; har du verkligen tänkt igenom det där?” Jag får den blicken ibland och då får man snabbt omformulera sig och presentera ett par isolerade satser som leder till en slutsats. Först då skjuts hakan tillbaka: Så där, nu kan vi fortsätta diskussionen, hade du inte korrigerat hade jag fortsatt stirra tills du gått din väg. Förnumstighetsjuristen.

Imorgon fyller P-G 50 år och det firade vi alltså nyss med smörgåstårta och bryggkaffe. Födelsedagskalas i folkrörelsetappning. Bara mandelkubben saknades.

Grattis, P-G!