Sekten är värst i Säter

 

 




Säters kommunslogan - Jag är tokig i Säter - är bäst i Sverige. Det framkom 2011 efter en tävling där Lasse Åberg var juryordförande. Efter Dan Josefssons bok Mannen som slutade ljuga kommer kommunen inte längre undan med självironiskt skojeri. Det är dags för Säter att byta slogan.            

Jag är tokig i mina barndomssomrar i Säter. Det var visserligen där farmor skapade min ormfobi och nekade mig glasstrut vid Ljusterns badplats. Men det var också i Säter farmor möblerade om i den pedantiska arbetarklasshallen, tog fram två skärbrädor och en taxtuggadplastboll och döpte om sig till Jimmy Conners och mig till Björn Borg. Jag tror man kan säga att det var i den hallen jag vann mitt första DM-guld i pingis. Och vad är väl snokar och strutar mot livslång racketnostalgi.    

I somras stod jag på ett barnkalas och pratade om Säter. Det är väl inget jag i vanliga fall pratar med mina barns dagiskompisars föräldrar om, men det här vart ingen vanligt samtal om sockerpolicy på förskolan och ombyggnad av funkisvillan. Föräldern var författaren och journalisten Dan Josefsson. Han berättade att han höll på att skriva en bok om hur hela Säters sjukhus kunde köpa Thomas Quicks lögner och teater i så många år. Hur sekten i Säter kunde skapas och övertyga ett helt rättsväsende.

Jag som är Quick-galen hade fått storfångesten i fiskdammen. I tre timmar stod jag i ett hörn på kalaset och berättade om mina barndoms somrar i Säter och ställde frågor till Dan Josefsson: Den där snuten, Seppo, han är inte supersmart va? Åklagaren, van der Kwast, tror han verkligen fortfarande att de gjorde rätt? Och visst är det väl underligt att en sådan smart snubbe som Claes Borgström hamnade i lag med Kwast och co?

Dan svarade muntert på alla frågor. Men ett svar sparade han. Det som är boken Mannen som slutade ljuga sensationella slutsats. Att det var en äldre dam i en våning i Vastastan som styrde cirkus Quick. Hon hette Margit Norell. Hon var en lika ensam som karismatisk psykoanalytiker som tog emot sina patienter i en hemmasnickrad terapisoffa i Freudiansk stil. Där satt hon och styrde sina marionettdockor med osynliga trådar som sträckte sig från Vasastan till Säter.

Margit Norells teori gick ut på att traumatiska barndomsminnen kunde förträngas. Men att hon hade ett terapeutiskt recept för att avtäcka minnen. Teorin gällde även på vuxna människor. Man kunde mörda bestialiskt, glömma allt och sedan kom Margit, och hennes lärjungar, och avtäckte minnena. Det fanns visserligen ingen vetskap som verifierade detta. Men Margit lyckades sälja in sitt recept till Säter och alla intressenter som var kopplade till fallet Thomas Quick.

Ja, det där har ni säkert redan sett i Dokument inifrån ikväll: Kvinnan bakom Thomas Quick. Men TV är ett luftigt medie och boken är betydligt bättre. Suveränt skriven med en sinnessjuk story. Ni som inte redan gjort det: läs den. Och om ni samtidigt sitter i Säters kommunledning: byt slogan. Med respekt för patienterna på Säters sjukhus borde ni naturligtvis ha gjort det för länge sedan, men om ni nödvändigtvis ska hålla kvar vid det självspäkande självironiska är det ändå dags att uppdatera den till, säg, Sekten är värst i Säter.

Jobblogg

Eftersom jag har haft det lite svårt med uppdateringstakten här beslutade jag mig att skaffa en till blogg. En så kallad jobblogg. Mindre pingis och tipsextra och mer bostadspolitik och opinionsbildning.

Finns att läsa här, om man gillar sånt.