Lakritsnostalgi

Är det något jag haft svårt för genom åren så är det glassnostalgikern. Han, eller hon, kan sitta och yra om hur ofattbart sorgligt det är att lakritspuck försvann från GB Glace-menyn någon gång i slutet på 80-talet. Den som var så smarrig! Saltlakrits och vaniljglass, tänk vilken god kombination.


Ja, ni hör ju själva vilket bedrägeri. Den försvann för att den smakade skit. Men nu har jag åkt dit på samma sak. I två dagar har jag sprungit runt i Pressbyråer och Seven eleven-butiker i jakt på plopp. Ja, inte vilken skitplopp som helst utan saltlakritsplopp. Saltlakrits och choklad, tänk vilken god kombination! Först idag hittade jag den, och Annina Rabe, vid Odenplans Pressbyrå. Där låg den salta chokladploppen - och där stod hon, Annina, och bläddrade i salta litteraturmagasin. Jag gnällde över att jag inte hittade nya FLM och hon rynkade på näsan när jag stolt visade min salta plopp.

Bäst 2008 om reklamarna från Avesta får bestämma

När jag skrev om pappas gamla julklappsblandband "Real Music" för några veckor sedan högg Lundvall direkt. Han skrev i en komentar att: "Ok, du verkar vara i behov av hjälp. Det kommer en så kallad compact disc i ett så kallat kuvert inom kort." Och eftersom man kan lita på pappas poppolare Lundvall damp en dubbelskiva ner i mitt brevinkast för ett par veckor sedan. "Synliga och Dolda 2008" hette skivan. Flera nya bekantskapar - som till exempel Vampire Weekend och deras låt "M79".


En annan favorit från skivan är Julia Kents "Arlanda".

Tack, Lundvall!

PS. Om någon är intresserad av dubbelskivan i sin helhet kan ni naturligtvis mejla mig så skickar jag låtlistan.

Om inte du kommer till Sjöstaden - kommer Sjöstaden till dig

För en stund sedan åt jag lunch med arkitekt Andersson på restaurang Victoria. Eftersom jag hade Andersson till bords tog jag tillfället i akt och frågade vad han tyckte om Sjöstaden (att nämna Hammarby i namnet kan leda tankarna fel) i stadsplaneringssynpunkt. Han menade att man kan konstatera att det inte byggts något bättre sedan 1945. När jag lite oroligt undrade om han trodde att jag skulle tycka att det var ett stort steg att flytta från innerstaden drog han luggen från ögat och lutade sig mot mig: "Om inte du kommer till Sjöstaden - kommer Sjöstaden till dig."

Och det stämmer såklart. Bor man i Stockholms innerstad så är det omöjligt att inte påverkas av den rörelse i Stockholm som har så många namn men som egentligen är samma sak: bostadsrättifiering, konsultholmen, gentrifiering, sjöstadssjukan. Allt det där.

Det Stora Vinslöv-repet i FLM

Ja, då är nya FLM äntligen tryckt och Det Stora Vinslöv-repet finns att läsa. Tunbjörkanstrukna bilder från Jens och text från mig. Åtta sidor sammanlagt. Beställ här. Eller köp i butik här.

UPPDATERING: Mer fina foton från Jens och Vinslöv här.

Korea och Kungsholmen by night

Efter Appelqvistspelningen gick vi - Mattias, Katja, Karin och jag - till Gondolen för en liten sängfösare. Klockan var inte mer än elva. Ändå var Kungsholmen helt svart. Inte ett ljus syntes från Gondolens utsikt. Enda skillnaden från det nattsvarta Nordkorea är att konsulterna på holmen lagt sig tidigt för att ladda inför veckans höjdpunkt. Lördagsbrunchen.

Världens bästa Hans

Det var säkert fyra år sedan jag senast såg honom live. Hans Appelqvist var helt hela annorlunda, men precis som vanligt igår på Kägelbanan. Allt känns igen men det känns omtumlande nytt. Inget är som förr men hans värld är sig lik. Och så vidare.

Erik Olssonfieringen av Stockholm stoppad

Mattias brukar skicka bloggiga epost till mig och när de innehåller min gamla kompis Erik Olsson kan man naturligtvuis inte hålla sig från att publicera dem:

Det är intressant att gentrifieringen i samband med högkonjunkturen stoppade hundra meter hemifrån på Hägerstensåsen. Titta här, och på bilden ovan, Residence-bostadsrätter för minimalistmaterialistiska exhibitionister värdiga vilken Sjöstad som helst - bara hundra meter bort! Givetvis står alla utom två tomma.

Och på andra sidan gatan ligger detta. Bara hundra meter bort, som sagt. Men en helt annan värld än den där socialgrupp tre rastar skällande bestar utanför sovrumsfönstret och nazistorganisationen Patriot står för de offentliga politiska budskapen.

Revolutionary road - filmen (nästan) lika bra som boken

Snart går filmen Revolutionary road upp i Sverige och för er som gillade boken och undrar om filmen gör den rättvisa kan jag ge ett lugnande besked. Sam Mendes filmatisering är bokstavligt lojal mot Richard Yates roman från 1961. Och eftersom boken är briljant blir även filmen fantastisk. Bäst skildrar Kate Winslet hemmafrun April Wheeler. Ett magiskt porträtt av den deprimerade frun i förorten.


Kopplingen till January Jones karaktär Betty Draper i Mad Men är slående: Samma strålande skådespeleri och samma suburbia. Samma hemmafrushelvete och samma tilltagande frånvaro av liv.

Fel film vann

Jan Troell var briljant. Ruben Östlund är briljant. Hur svårt ska det vara att hålla isär?

Varggål och getvarg

Idag var jag och tittade på vargålen på Cosmonova. Visningen gick under namnet Deep sea och det var där den låg, vargålen, och ruvande på att en sjöborre skulle virvla förbi. Det fick mig att tänka på getvargen. Var den ligger och ruvar vet jag inte. Men enligt en gammal pingispolares pappa brukar den stryka omkring på åkrarna i Avesta. Den ser enligt uppgift ut, vilket ni säkert listat ut, som en blandning mellan en get och en varg. Jag lovar att hojta till när den dyker upp på Cosmonova.

Sjuan-sjukan i Sjöstaden

När man ska flytta till Sjöstaden måste man uppdatera sina matsalsmöbler. I ett försök att bryta mot Sjuan-sjukan i Sjöstaden beställde vi fyra uppkäftiga, svarta stolar med namnet EW3. Som ni kan se på bilden blev de lite små. Retur.

Igår ringde pappa från en antikvitethandlare i Sala och frågade om han skulle köpa fyra stolar från Arne Jacobson. Sjuan.



Nu kan vi med andra med gott Sjöstadssamvete möblera vår nya lägenhet. Nu återstår bara taklampan kotten.

Leaving Kungsholmen

- Jag tänkte precis likadant om Järvsöfax igår. Ja, det är märkligt det där. Men de skriver ju likadant i tidningarna nu för tiden. Samma sak i Expressen som i Aftonbladet. Nyss stod det att kvinnor vill ha 1,4 barn. Vad får de allt ifrån? Men Bomben har de inte vågat sig på! Ja, fotbollen har de tippat, men hockeyn hittar jag inte. Vi ska ta och lägga ett spel på det, du och jag, när vi fikat klart.

Två män i 70-årsåledern dricker varsin slät kopp kaffe på Thelins konditori på Kungsholmen. Klientelet på fiket är som vanligt blandat: Fyra ungdomar surfar och dricker latte, två väninnor äter ceasarsallad, och två män gör high five när de ser att konditoriet har semlor. Thelins tror jag sammanfattar den delen av Kungsholmen kring Fridhemsplan bra: Det är, som sagt, blandat. Västermalmsgallerian måste undra var den hamnat med sina skitnödiga barnvagnar och kissnödiga barn.

Nej, man kommer att sakna ställen som Thelins i Sjöstaden. Kungsholmen blir i och för sig allt mer Konsultholmen, men det är bit kvar till Sjöstaden. Där tror alla att Bomben är en förkortning på Kavaljit Singhs ”Finansbomben”. Och Järvsöfax, var det inte så den där norrländska älgskinnsfilofaxen hette som vi fick från firman förra året?

PS. När Karin och jag åt lunch på Thelins idag glömde de hennes grillade macka och vi fick vänta tio minuter på maten. Som plåster på såren fick med oss en valnötslimpa hem. Samma valnötslimpa som jag gissar går loss på en hundring i Sjöstaden.

2009 är slipsåret

I vanliga fall går jag längst in i hörnet på plan fem. Till vänster. Där sitter generalsekreterare Hammar och han vet hur en slipsten ska dras. Jag ställer mig i dörrposten och frågar försynt om han kan göra en sådan där symetrisk slipsknut. Inte en som alltid drar till vänster utan en rättvinklig rackare. Den som väl går under namnet Windsor? Hammar hummar och reser sig och går bort till spegeln utanför toaletten och knyter. Jag tackar och bockar och drar slipsen runt halsen.

Men nu är det slut med det. Jag har lärt mig att knyta själv. Ja, vi snackar ingen vinkelrät Windsor utan mer en enkel sak som drar åt vänster och som blir lite för kort. Vändningen kom efter andra avsnittet av säsong två av Mad men. Man kan bli ju bli slipstokig för mindre. Min nya knutkompetens är nödvändig eftersom 2009 ska bli Det Stora Slipsåret. Minst en dag i veckan ska jag ha slips på jobbet. Och då kan man ju inte springa in till hörnet på plan fem, till vänster, varje gång.

Nattlinnet utbytt mot pyjamas

Tidigare jobbade jag med nattlinne. Någon gång strax innan tonåren slutade jag. Under 20 års tid sov jag i kalsonger. Nu har jag gått över till pyjamas. Det var inget jag hade planerat utan det var en julklapp från Karin. Pyjamasen var rosa och randig och en storlek för liten. Det vill säga twee. Idag gick jag till NK och bytte den till en blårandig i rätt storlek. Det vill säga Mad Men.