Danmarkssemester – att längta tillbaka till en plats man aldrig besökt

Att vakna i ett vattendränkt fyrmannatält flytande på luftmadrasser, att spela minigolf på spikvänliga cementbanor, att äta glass med jordgubbssylt och kokosbollsskum.

Mina barndoms semestrar är Danmark. En pappa som i hård blåst och spöregn står på Skagens strand, medan vi andra sitter i bilen, och skriker att det är semester och slänger sig i havet. Ni vet ju hur det är med minnen, men när man får barn borrar man alltmer i dem.

Så nu är vi där, i Danmark på semester. Jag är pappan. Vi är ensamma på stranden. Det regnar. Och jag, jag badar.

Jag berättar för min treåriga son hur jag brukade meta krabbor med snöre, klädnypa och en krossad snigel. Jag blir naturligtvis besatt av att få upp en krabba trots att vi varken har snöre eller klädnypa med oss. Jag håller på i en timme. Det går inte. Krabbkatastrof.

Efter tre dagar åker vi hem till Skåne och solen. Då slår det mig: Det var på svensk västkust min lillebror och jag fångade krabbor.

Jag kanske är i Danmark. Där har jag aldrig varit.