måndag, oktober 14

Ett annat liv

Det måste vara rättvist. Jag sa så som barn, menar min mamma. Hela tiden tydligen. Det fanns inget som jag inte fördelade enligt rigorösa rättviseprinciper! Själv minns jag hur jag delade upp den gemensamma godispåsen bit för bit med lillebror, för att snabbt svälja min del i ett svep. Sedan följde en timmes smörande för att även få äta upp hans andel. Snart satt jag där med munnen full av lillebrors djungelvrål, och med ett ångande rättvisepatos.

För drygt fyra år sedan bloggade jag om P O Enquist tå, nedstörtade änglar och nyfödda barn. Jag hade blivit pappa. Det måste dokumenteras. För drygt fyra månader sedan blev jag pappa till ett nytt barn. Det måste också dokumenteras. Det måste vara rättvist.

Jag borde naturligtvis ha gjort det för länge sedan, men det var inte lika lätt den här gången. Aron, som barnet heter, var ett så kallat hjärtbarn. Vi åkte hem från Danderyds sjukhus efter förlossningen och packade om väskan för en resa till Lund och en genomjävlig hjärtoperation. Resturangvagnen malde om Mannerströms omtyckta räkmacka, Ronald McDonald-hotellet väntade och allt kändes så ofantligt orättvist. 

Aron var tre veckor gammal när vi lämnade honom till det som jag då uppfattade som den alltför unga kirurgen i operationsslussen. Sedan stod tiden stilla, i en månad. Jag minns allt: varje ord, varenda kardiolog. Samtidigt är allt suddigt som i en dröm: Män med molande käkar som vankade i korridoren, kvinnan på dropp som tog ett stilla midsommarbloss i rökrutan och mamman som nynnade en persisk vaggvisa till sin nyopererade bebis.

Operationen gick bra. Aron skrevs till slut ut efter veckor av slangar, smärtstillande och sonder. Vi fick lämna Lund och Centralblockets respektingivande portar. Ängeln stannade i himlen.

Men det går inte en dag utan att jag tänker på den unga kirurgen och hans nästan löjligt långsamma rörelser och minimala mimik. Tacksamheten över en livläkares besök som får ett nytt liv att pulsera litet stabilare mot bröstet. Tårna fick äntligen liksom krulla sig.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Home