lördag, augusti 28

Sjöstadstema i Arkitektur

Här är mitt bidrag till tidskriften Arkitekturs nya nummer. Jag medverkar som en del i ett större Sjöstadstema.

30-plus i semisuburbia



”Hammarby sjöstad kommer att bebos av rika, äldre, barnlösa och inflyttade från andra orter. Risken finns att det blir mest pensionärer som bor i den nya stadsdelen. Antalet barn som leker på gårdarna kan bli få.”

Nu var det 1997 och ett tjänsteutlåtande från stadsbyggnadskontoret har precis presenterats. Det gäller den blivande stadsdelen i Södra Hammarbyhamnen, en del av det som i dag heter Hammarby Sjöstad. Utlåtandet är enligt order från borgarråden Annika Billström (S), Bertil Karlberg (S) och Margareta Olofsson (V). De är rädda för homogenitet och brist på liv. Något måste göras.

Nu är det 2010 och försommar i Ekbackens lekpark. Det kryllar av barn. De föräldralediga mammorna (papporna ploppar upp först till fotbolls-vm) dricker latte, ettåringarna ekologisk bebis-smoothie. Snart har stadsdelen passerat 20 000 invånare.

Det ständiga samtalet i sandlådan är dagis. Kön är kilometerlång. En mamma suckar, hon har blivit erbjudan plats i Kista.

Ja, det blev inte som politikerna hade tänkt sig. Visserligen är stadsdelen homogen, men i stället för välbärgade 40-talister tog belånade 70-lalisterna över Sjöstaden: 30-plusparen som fått barn och som jobbar i city men inte längre vill bo där. De som vill ha hiss för barnvagnens skull och inte för rullatorns. Bugaboo-befolkning i stället för köttberg. Det ger staden helt andra problem.

Trots tusentals barn brottas Hammarby sjöstad med brist på liv. På dagtid puttrar det förvisso på. Det finns många fik och lunchrestauranger. Lekparkerna gungar och mammorna bättrar på brännan mellan huskropparna. Men när klockan är nio släcker Sjöstaden ner. Restaurangerna gapar tomma sånär som på några take-away-kunder. Det lilla liv som pulserar finns på balkongerna där mellanchefer producerar Powerpoints i det svaga skenet från gasolgrillen.

Det finns ett par undantag. Restaurang Göteborg lever upp till mäklarannonsens löften. Där, på barbryggorna, samlas den klick som även kvällstid vill ta ett glas med innerstan i horisonten och Nacka-reservatet i ryggen. En bra sommardag på Göteborgs barbryggor kan man få för sig att man inte bor i ett småsömnigt semisuburbia. Det händer även att restaurang Medelhavspärlan avviker. Men det förutsätter att Barcelona spelar Champions league-slutspel och att Zlatan startar.

Hammarby sjöstad har nyligen fått sin första tonåringsgeneration som lider av stiltjen. På förmiddagen ser man spår från dem i form av fimpar i sandlådan. I Sjöstadsbladet, en nybliven gratistidning som springer ur ett slags byablogg, skriver en tonårstjej en krönika med rubriken ”Sjutton i Sjöstan”:

”Mitt i dagis- och sushiröran glömdes en liten skara bort. […] På dagtid letar vi oss upp till Söder, där billiga fik, AMF:are (annorlunda med flit) och en levande medborgarplats som faktiskt får oss att känna oss uppmärksammade.”

Men har inte Sjöstaden någon medborgarplats? Dessvärre inte. I samma Sjöstadsblad finns en enkät som tar tempen på Luma torg. Ett svar sammanfattar läget: ”Jag har faktiskt aldrig sett det som ett torg. I praktiken är det en ’hämtning- och avlämningsplats’”.

En annan förklaring till det sömniga stadslivet är Nacka. Det är där, i det ständigt växande Sickla köpkvarter, som Sjöstadens verkliga gågata finns. På Andys lekland blir barnen rutschkanerusiga och föräldrarna lyxar livsstilschips från delidisken. Nacka tar en rejäl hacka av Sjöstadens höga inkomst (medianlönen ligger kring 30 000). En sökning på Blocket visar också att det inte råder någon brist på lediga affärslokaler i Sjöstaden. Hyrorna är höga och genomströmningen från andra stadsdelar svag. Klädbutiken Square, som säljer svensk fashion av Tiger-typ, har haft rea i snart ett år nu.

Tillbaka till Stadsbyggnadskontoret och 1997. De fick ju trots all rätt i en mening: det blev likformigt och lite livlöst. Så något måste göras. Förutsatt att man inte vill förbli en sömnig förort som varken har innerstadspuls eller trädgårdspynt. Och det är då det slår mig. Det är kanske precis det som Hammarby sjöstad vill vara: Varken eller. I väntan på villan i Nacka.

söndag, augusti 8

Kvinnan som kunde tala med hästar


Öland. Ridinstruktion av hästpsykolog inför tur på Alvaret.

- De har en enorm telepatisk förmåga förstår du. Det ska strömma genom dig och ut i hästen. Då vet han vart du vill.

- Ja, hjärnan är inte större än en valnöt mot människans handboll. Men vi använder bara tio procent och hästen hela. Man undrar vem som är smartast?

- Hur jag kommunicerar med hästarna? Man får inte bete sig som en människa. Man måste likna hästen. Kroppsspråket, man måste använde hästens kroppsspråk.

- Hur mycket jag förstår av vad hästen vill? Allt. Men man måste vara försiktig. Det är känsliga djur.

- Nu visar du inte vart du vill. Visualisera riktningen. Låt det strömma.