fredag, maj 29

Finansfamilj på tårtkalas


Jonas kalasar på en glass på tårtan.

Det är fredag och Sjöstadsgrannen Jonas och jag sitter som vanligt på tårtan och äter glass. Tårtan är Sjöstans samlingsplats (en bryggformation som ser ut som en bröllopstårta). Det samlas vi när solen tittar fram. Är vi på riktigt gott humör tar vi med oss filten och dukar upp ett litet kalas på tårtan. Idag tittade solen fram och humöret var riktigt gott. Det dukades upp både ett och annat litet kalas på tårtan. De två små finansfamiljerna bredvid hade värmegenererande filt (termosilver på ena sidan, filt på den andra), bubbel och jordgubbar. Det var pappa i vit skjorta med marinblå tröja över axel och det var mamma i ljus blus och svarta solglasögon i pannan. En helt normal Sjöstadsbild en solig dag när humöret är extra gott om det inte vore för det som gjorde den enastående emblematisk. Märket på bubblet: Rotari. Ett märke som slår ut vilket billigt rödvin som helst som politisk pin.

måndag, maj 25

Mina ögon, mina ögon!


Den senaste veckan har de satt sig. Från att ha varit lite fladdriga har Franks ögon antagit sin, får man anta, fortsatta form. Det är väldigt lika mina. Nästan på pricken faktiskt. Markerade ögonbryn som liksom tynger ner blicken. Djupt sittande och litet bekymrade.

Det bästa, förutom att det naturligtvis ser bra ut, är att jag får känslan att Frank kan spionera åt mig när inte jag är med. Jag tänker mig hur Frank och Karin är ute på något litet äventyr till låt oss säga Cloettaland. Jag är hemma och jobbar med någon liten obetydlig debattartikel. De går till fabriksutförsäljningen och Karin låtsas blunda för sekunda Saltlakritsplopp som är felaktigt förpackade i Centerpapper. Men när hon tittar ner i babybjörnen är de där. Djupt sittande och litet bekymrade blänger mina ögon upp på Karin och snart har jag massvis med sekunda Saltlakritsplopp i en svart keramikkruka på rödvinshyllan.

måndag, maj 18

Sedan kom Bugaboobefolkningen och tog över staden...


Kön till årsmötet.

”Vilken tur jag hade nu då! Att jag träffade er här. Ni verkar kloka och inte särskilt dementa. Jag ställer mig här och följer med er in. För visst är ni väl ett klokt gäng?”

En man i 80-årsåldern har precis blivit lämnad av sin 50-åriga son (som har vänsterpartipin på kavajslaget) utanför Hammarby Sjö 1:s gemenskapshetslokal. Om fem minuter börjar bostadsrättsföreningens årsmöte. Det är kö långt ut på gatan. När mannen i 80-årsåldern har registrerat sig skiner han upp. ”Nej men, det var inte dåligt: Här bjuds det på godis!” Han plockar en papptallrik full med Dumlekola och pryder pyramiden med ett päron samtidigt som han artigt frågar om han får sitta bredvid damerna på bakre raden trots att hans godispapper måhända kommer att prassla en aning.

En pensionerad rektor på Röda korset förslås till ny ordförande. När valberedningen lagt fram alla sina förslag räcker mannen i 80-årsåldern upp handen: ”Varför bara karlar?” Valberedningen mumlar ett svar som mannen godtar. När det är slut lutar sig mannen mot damerna bredvid och undrar om det inte var ett väldigt mumlande under mötet.

Mannen i 80-årsåldern är årsmötets behållning. Det lyser coolhet om hans litet darriga gestalt. Han är dock inte ensam om att var litet äldre. Det fanns några kanske inte nämnvärt darriga gestalter, men väl litet äldre samlade på mötet. Sjöstan är ju annars ett 30-plusparadis för moderater. Rent och snyggt! Lyxigt och mysigt! Allt det där. Men på mötet var det alltså fullt av den sort som enligt planerna skulle flytta till Sjöstan: 40-talister.

När miljonprogrammet byggdes var målgruppen bland annat medelklassen på landsbygden. De flyttade till en början också dit. Möjligen finns en pytteparallell i Sjöstan. De första husen som byggdes - på Sickla udde, där vi bor - verkar ha lockat till sig 40-talisten. Sedan kom Bugaboobefolkningen och tog över staden...

onsdag, maj 13

Girl & The City

söndag, maj 10

En pingisförening fyller femtio och firar med fest i ett nedlagt jernverk


Joacim och jag har anlänt till järnvägsstationen i Krylbo. I den stora skinnportföljen ligger en nystruken, vit skjorta som han senare ska ha på sig på IK Junos 50-årsjubileum.


Göran, en eldsjäl från grannklubben Hedemora, och fortfarande aktiv i herrar 70, gratulerar Juno, tackar för ett gott samarbete över kommungränsen och överlämnar en bukett blommor.


Den pingispimpade orkestern, The Junoz, underhåller festdeltagarna.


Junos stora eldsjäl, Sven-Inge, får ett hederspris. De sjuttio jubilarerna reser sig och applåderar.


Två gamla pingispolare, Tommy och Classe, återses utanför herrtoaletten i de gamla verken, där festen håller till, och Classe lägger då armen runt Tommys axlar.


Joacim pingisposerar i sin nystrukna, vita skjorta.


Joacim gratulerar en nybliven svensk mästare i pingis, Sofia. Hon började sin karriär i grannklubben Hedemora, med Göran som tränare, men spelar numera i Köping där hon i år fick 18-0 i kvot på elitseriens andrabord.


Ordföranden i Juno, Tony, tillika limfabrikör, lyssnar på när den före detta ordföranden, Torsten, håller ett fint tal om hur man håller igång en förening i femtio år.


Den före detta ordföranden i Juno, Torsten, håller ett fint tal om hur man håller en förening igång i femtio år.

fredag, maj 8

IK Juno fyller femtio år


Kalle, lika gammal som Juno, under en brännbollsmatch vid Dalälven sommaren 2008.

I morgon, strax efter lunch, sätter jag och Pingisproggaren oss på tåget till Dalarna. Vår gamla fina pingisklubb, IK Juno, fyller 50 år och det måste naturligtvis firas. Det blir buffé och bruksarrosé och jag återkommer med en rapport på söndag.

fredag, maj 1

Det är första maj och kvällssolen har precis kommit till balkongen