Sedan kom Bugaboobefolkningen och tog över staden...

Kön till årsmötet.

”Vilken tur jag hade nu då! Att jag träffade er här. Ni verkar kloka och inte särskilt dementa. Jag ställer mig här och följer med er in. För visst är ni väl ett klokt gäng?”

En man i 80-årsåldern har precis blivit lämnad av sin 50-åriga son (som har vänsterpartipin på kavajslaget) utanför Hammarby Sjö 1:s gemenskapshetslokal. Om fem minuter börjar bostadsrättsföreningens årsmöte. Det är kö långt ut på gatan. När mannen i 80-årsåldern har registrerat sig skiner han upp. ”Nej men, det var inte dåligt: Här bjuds det på godis!” Han plockar en papptallrik full med Dumlekola och pryder pyramiden med ett päron samtidigt som han artigt frågar om han får sitta bredvid damerna på bakre raden trots att hans godispapper måhända kommer att prassla en aning.

En pensionerad rektor på Röda korset förslås till ny ordförande. När valberedningen lagt fram alla sina förslag räcker mannen i 80-årsåldern upp handen: ”Varför bara karlar?” Valberedningen mumlar ett svar som mannen godtar. När det är slut lutar sig mannen mot damerna bredvid och undrar om det inte var ett väldigt mumlande under mötet.

Mannen i 80-årsåldern är årsmötets behållning. Det lyser coolhet om hans litet darriga gestalt. Han är dock inte ensam om att var litet äldre. Det fanns några kanske inte nämnvärt darriga gestalter, men väl litet äldre samlade på mötet. Sjöstan är ju annars ett 30-plusparadis för moderater. Rent och snyggt! Lyxigt och mysigt! Allt det där. Men på mötet var det alltså fullt av den sort som enligt planerna skulle flytta till Sjöstan: 40-talister.

När miljonprogrammet byggdes var målgruppen bland annat medelklassen på landsbygden. De flyttade till en början också dit. Möjligen finns en pytteparallell i Sjöstan. De första husen som byggdes - på Sickla udde, där vi bor - verkar ha lockat till sig 40-talisten. Sedan kom Bugaboobefolkningen och tog över staden...