Lakritsnostalgi
Är det något jag haft svårt för genom åren så är det glassnostalgikern. Han, eller hon, kan sitta och yra om hur ofattbart sorgligt det är att lakritspuck försvann från GB Glace-menyn någon gång i slutet på 80-talet. Den som var så smarrig! Saltlakrits och vaniljglass, tänk vilken god kombination.
Ja, ni hör ju själva vilket bedrägeri. Den försvann för att den smakade skit. Men nu har jag åkt dit på samma sak. I två dagar har jag sprungit runt i Pressbyråer och Seven eleven-butiker i jakt på plopp. Ja, inte vilken skitplopp som helst utan saltlakritsplopp. Saltlakrits och choklad, tänk vilken god kombination! Först idag hittade jag den, och Annina Rabe, vid Odenplans Pressbyrå. Där låg den salta chokladploppen - och där stod hon, Annina, och bläddrade i salta litteraturmagasin. Jag gnällde över att jag inte hittade nya FLM och hon rynkade på näsan när jag stolt visade min salta plopp.
av André Johansson, kl 20:09
17 Kommentarer:
1. Vi glassnostalgikers hårda och uppoffrande kamp har lett till resultat. Lakritspucken är tillbaka i sortimentet.
2. Den försvann inte pga av skitsmak det är en helt okej lakritssmak. Försvinnandet är ett Market failure och du vill inte försvara ett sånt skall du veta för då kommer Fredrik Federley att låna strumpor av dig dagligdags och krypa upp i din soffa med fötterna snett under en pläd med en omotiverad kofta på sig och båda händerna i ett grepp om en temugg.
Jag tror att förklaringen till att den försvann måste ha att göra med att GB köptes upp och blev en del av ett utslätat katolskt glassortiment. Där fanns inte plats för lakritspucken förrän förra året. Det är lite av ett Breitenfeldt för oss som gillar lakritspuck.
Säkert, men vad gillar du saltlakritsploppen?
Ljus choklad och saltlakrits är ljuvliga smaker var för sig, men bara den riktigt okänslige skulle få idén att blanda. Vaniljglass och saltlakrits ser ännu bättre ut på papperet - var för sig. Men smakar precis som du påpekar.
Jag måste i denna diskussion bistå med ett gammalt matminne. Jag åt en gång för herrans många år sedan på lokal med en otroligt vacker flicka som gjorde mig SÅ nervös att jag råkade välta ut en soja-flaska över min efterrättsvaniljglass. Eftersom jag var småförälskad åt jag iallafall -döm om min förvåning när det smakade nästan EXAKT som lakritspuck.
Och när man läst färdigt din fina artikel i FLM André, så kan man surfa in på min ofärdiga roman, ...Stockholm har blivit kallt. Den är inte heller dum.
/Max
Trevligt att du gillar flm-texten och att soja och vanilj är lika med lakritspuck förvånar mig inte det minsta!
Mattias, ljus choklad. Det är nästan en provokation att gilla ljus choklad i dessa mörka chokladtider. Vad är det för för fel på Pigall? Eller plopp.
Att mörk choklad skulle vara något att ha måste vara en av vår tids mest envetna myter. Om Barthes hade varit svensk och levt idag skulle han garanterat ha dissekerat och blottlagt denna neoborgerliga myt. Men tyvärr verkar inte ens finanskrisen ha rått på det uppblåsta och förnöjda räknandet av kakaohalt i procent.
När von Svenssons började dricka skando-kontinentalt (vin till maten varje dag + lagom lördagsfylla) så flyttades procentjämförandet från spritflaskor till chokladkakor.
Vi får se om lågkonjunkturen kan ändra på det.
Smak är nått väldigt överskattat.
Ni har fel om pucken men jag håller med om att mörk choklad är nåt väldigt tveksamt närmast direkt olämpligt. Är det Lasse Hallströms fel?
Här har man skrivit 25 000 viktiga tecken om vinslöv och det enda ni går igång på är lakrits.
Jag köpte tidningen idag. Så jag kanske läser dina 25 000 viktiga tecken - senare, om jag orkar efter all ljus choklad.
Pigall och plötsligt i vinslöv!
I morgon skall jag med högburet huvud och trotsig(tänk Gandhi när han inleder saltmarschen) min skrida in på min närmaste tidningshökare och med hög röst(tänk Loranga som Toiwo Pavlo läser honom) kräva: Ge mig genast 25 av edra allra bästa lakritspuckar, en lakritsplopp och Jens of Japans och Andrés tidning, FHM heter den tror jag!
Nu snackar vi! Här hittar du FHM:
http://www.flm.nu/wp/?page_id=36
När vi fyra bröder var små hade marabou en kampanj, som byggde på att man skulle skicka in tre förpackningar från valfri marabouchoklad, tillsammans med ett namnförslag på deras nya choklad. Vinsten var presentkort på chokladkakor.
Det fanns ingen begränsning av typen "ett erbjudande per hushåll", varför hela sommaren gick åt att samla ihop obegränsat antal förpackningar ur sopkorgar (nej, vi tvättade inte händerna, men lever alla än idag) som vi sedan skickade in till Marabou.
Våra namnförslag blev oseriösare ju längre sommaren blev, så Marabous marknadsavdelning fick tips om "k-kchoklad", "tampongrulle", "kn-llastickan" och massa andra ekivoka namn jag inte längre minns.
Tråkmånsarna på marknadsavdelningen antog inget av våra förslag. Jag vill bestämt minnas att det istället blev "Plopp".
Presentkorten räckte dock bra länge.
Plopp är ju Cloetta!
Vafalls, ifrågasätter du mina barndomsminnen?
/Jan Myrdal aka Georg
Skicka en kommentar
<< Home