Mina ögon, mina ögon!

Den senaste veckan har de satt sig. Från att ha varit lite fladdriga har Franks ögon antagit sin, får man anta, fortsatta form. Det är väldigt lika mina. Nästan på pricken faktiskt. Markerade ögonbryn som liksom tynger ner blicken. Djupt sittande och litet bekymrade.

Det bästa, förutom att det naturligtvis ser bra ut, är att jag får känslan att Frank kan spionera åt mig när inte jag är med. Jag tänker mig hur Frank och Karin är ute på något litet äventyr till låt oss säga Cloettaland. Jag är hemma och jobbar med någon liten obetydlig debattartikel. De går till fabriksutförsäljningen och Karin låtsas blunda för sekunda Saltlakritsplopp som är felaktigt förpackade i Centerpapper. Men när hon tittar ner i babybjörnen är de där. Djupt sittande och litet bekymrade blänger mina ögon upp på Karin och snart har jag massvis med sekunda Saltlakritsplopp i en svart keramikkruka på rödvinshyllan.