Fejkad fredagsaktivitet och fint födelsedagsfirande

Han misstänker inget. Vi är framme om ca 15.

Nu åker vi från Skanstull.

Två min!

Mina tre sista sms från i fredags är skickade till Stina. Vi har planerat kvällen noga under veckan och innan jag bekräftat för henne att kusten är klar har vi badat. Han gillar ju det, Jens, att bada. Och jag ville vara säker på att få honom att nappa på en fredagsaktivitet innan På spåret började. Stina behövde tid för att grilla lammkorv och grädda sötpotatisgratäng och gästerna spelrum för att anlända och gömma sig i vardagsrumsmörkret.

Förresten, bada, det är kanske fel ord, det är ju inget vuxna sysslar med i bassäng. Men det var nog trots allt det vi gjorde. Plaskade runt i Eriksdalsbadets stora simbassäng och tävlade i vattenrutschbanan. Förbannade att hopptornet var stängt och tävlade i vem som kunde simma under vattnet längst.

Sedan tog vi alltså tunnelbanan från Skanstull till Hammarbyhöjden där ett gäng med snutar, reklamare, finfilmförsäljare, miljöpartister, tandläkare, doktorander, journalister och H&M-ekonomer väntade i vardagsrumsmörkret med bubbel och födelsedagssång. Jens fyllde 30 år och natten blev, som jag tror bilden belyser, lång och lyckad.

Popsporten pingpong

Pingiskläder är kanske inte känt för att ligga i modemässig framkant. Jag minns att jag fick mycket skit för platta skor och små shorts under mina pingisår. Men den japanska pingpongpinglan Naomi Yotsumoto gör sitt bästa för att tvätta bort töntstämpeln. Hennes kreationer är en bra bit från mina gamla Stigashorts med gult Asplunds Bygg-tryck på.

Pingis är även hett på duken. Alla minns vi den pyramidala pingisscenen i Michael Hanekes "71 Fragment". Den gav väl ingen rusning till fritidsgårdarna direkt, men snart har Jens Jonssons "Pingpongkingen" premiär. Och den verkar ju vara fantastiskt fin.

Air bidrog med en del popkredd till pingis för ett antal år sedan i och med videon till "Kelly watch the Stars" och nu har Jens hittat en japansk (såklart) popgrupp som tagit upp stafettpinnen. Supercar.

Det är med andra ord dags att lägga av med squash och återgå till ursprunget. Pingpong är den den nya popsporten.

En kvällstidningsdröm

Den talande, lila väckarklockan från R.O.O.M. var inget vidare att vakna till. I morse, eller mer i gryningen, blev jag väckt på ett mer intressant sätt: Av att en OS-stjärna smugglat in en apa till Sverige. Ja, det kan naturligtvis ha varit en dröm men jag minns tydligt hur min kvällstidningschef till flickvän pratade apa och OS i telefon tidigt i morse. Jag har tittat på nätet men inte hittat någon nyhet, så kanske var det dröm ändå. Det vore ju väldigt märkligt om det fanns bilder på J-O Waldner med en liten apa som tittar upp från pingisfodralet när han passerar tullen på Arlanda.

Apropå pingis ser filmsnuttarna från Pingpongkingen fantastiska ut. Titta bara!

came from

När jag studerar statcounter ser jag att dagens läsare har kommit till min blogg via följande googlade ord:

taklampa kotten, sångpedagoger, götrich, nu var det 1914, le dame noir, andré johansson, malin ullgren, v-ödlor, Ingemar bergman patriarkala strukturen, sex masar, herrbloggen, "martina lowden", skrattkonsult, karlskrona+bostadsrätt, ralph lauren pike

En gestaltad dröm på Dramaten

Jag har en dröm som ständigt återkommer. Platsen varierar men jag befinner mig alltid på ett regemente. Det är upprop för nyanlända soldater och jag räcker upp handen och berättar att det måste skett något missförstånd. Jag har ju redan gjort militärtjänsten och den ska man väl bara göra en gång? Min fråga viftas bort och jag börjar skruva på mig. Ska jag behöva skruva ihop en AK5:a i mörker och äta grillchips med hockeyspelare från Torsby i tolv månader till! Jag vänder mig till alla tänkbara militärer och kuratorer men ingen lyssnar på mig. Det är bara att ställa in sig i ledet och gilla läget. Någonstans här brukar jag vakna med magont.

Igår utspelade sig en liknande scen på Dramatens stora scen: En vuxen man placeras i skolbänken och ska svara på enkel matematik. Han räcker upp handen och berättar att det måste vara något missförstånd. Han är ju en mogen man och ska väl inte behöva gå i skolan än gång till? Han har ju till och med doktorshatt! Sedan övergår drömmen till dans. Snart fylls scenen med hela ensemblen som minglar märkligt till Bollywood-stråkar. Bakom mig i salongen hör jag flera äldre män som snarkar. Ett fint drömspel.

En filmad dröm från Japan

En filmad dröm från Japan dök upp i min mejlbox i förra veckan. Det är natt och jag sitter i en taxi och äter mjukglass. Utanför bilfönstret svischar strimmor av neon förbi. Efter ett tag noterar jag att det är vänstertrafik och minns därför morfars dröm om att åka till London och se Manchester C mot Manchester U. De har ju vänstertrafik även där och sedan fortsätter kopplingen till hur han, min morfar, bredde så kallade specialare till de pannkakor som mormor lagade. En specialare var morfars namn på den knäckebrödssmörgås som han bredde medan man väntade på att pannkakorna skulle bli klara. Det bestod i en liten klick extra smör i ena hörnet av mackan som gav en magisk smak. Jag har försökt bre på samma sätt efter hans bortgång men det har bara smakat knäckebröd med smör.

Den filmade drömmen stämmer bra med hur jag minns min morfar: En lurig gubbe som drömde om att ta med mig till England och som bara behövde en klick smör för att göra en macka magisk. Men jag minns inget från när filmen spelades in. Det verkar som Jens kamera fångar mina drömmar numera. Magiskt.

Trettondagsfirande 35-åringar reafyndar på R.O.O.M.

Eftersom bloggen ”Brusa högre lilla å” försöker sno marknadsandelar från mig genom att posta vinspaningar som La Consulta, är det dags att jag börjar röra på mig. Därför följde jag det råd som Mattias gav mig för snart ett år sedan, när jag nyligen flyttat till Kungsholmen: ”Det var ju förbannat lämpligt att ni flyttat dit, nu kan ni använda lördagarna till att gå till R.O.O.M. och köpa en kudde för tiotusen.”

Med förevändningen att det vore praktiskt att ha åtminstone fyra riktiga köksstolar att erbjuda eventuella nyårsgäster nästa år, och inte ihopfällbara balkongstolar, gick jag och Karin mot Alströmergatan. För er som aldrig varit på R.O.O.M. kan jag berätta att det är en inrednings- och möbelaffär där kuddfodralen från Gant kostar om inte tiotusen så åtminstone en tusing.

Det visar sig att ett flertal av konsulterna på Kungsholmen bestämt sig för att fira trettondagen med att reafynda på R.O.O.M. Butiken är med andra ord proppfull med 35-åriga par - där hälften är havande, och alla kvinnor ser ut som Filippa Reinfeldt och alla män som Ernst Young - som febrigt fingrar på blanklackade serveringsbrickor och pråliga prydnadskuddar. Jag antar att R.O.O.M är koncentrerad form av det som Annina brukar kalla för livstilshades.

Om vi köpte något? Karin hittade en kudde i upphottad 70-talsstil som hon nästan köpte. Jag, däremot, konsumerade. En blanklackad väckarklocka i lila som pratar.

Om vänskap funnes kunde den ta slut

Slas är död och jag tänker läsa om "Om vänskap funnes": Boken där Slas skriver om sin vänskap med Pär Rådström (och som jag skrev om här för snart två år sedan).