En gestaltad dröm på Dramaten

Jag har en dröm som ständigt återkommer. Platsen varierar men jag befinner mig alltid på ett regemente. Det är upprop för nyanlända soldater och jag räcker upp handen och berättar att det måste skett något missförstånd. Jag har ju redan gjort militärtjänsten och den ska man väl bara göra en gång? Min fråga viftas bort och jag börjar skruva på mig. Ska jag behöva skruva ihop en AK5:a i mörker och äta grillchips med hockeyspelare från Torsby i tolv månader till! Jag vänder mig till alla tänkbara militärer och kuratorer men ingen lyssnar på mig. Det är bara att ställa in sig i ledet och gilla läget. Någonstans här brukar jag vakna med magont.

Igår utspelade sig en liknande scen på Dramatens stora scen: En vuxen man placeras i skolbänken och ska svara på enkel matematik. Han räcker upp handen och berättar att det måste vara något missförstånd. Han är ju en mogen man och ska väl inte behöva gå i skolan än gång till? Han har ju till och med doktorshatt! Sedan övergår drömmen till dans. Snart fylls scenen med hela ensemblen som minglar märkligt till Bollywood-stråkar. Bakom mig i salongen hör jag flera äldre män som snarkar. Ett fint drömspel.