lördag, augusti 28

Sjöstadstema i Arkitektur

Här är mitt bidrag till tidskriften Arkitekturs nya nummer. Jag medverkar som en del i ett större Sjöstadstema.

30-plus i semisuburbia



”Hammarby sjöstad kommer att bebos av rika, äldre, barnlösa och inflyttade från andra orter. Risken finns att det blir mest pensionärer som bor i den nya stadsdelen. Antalet barn som leker på gårdarna kan bli få.”

Nu var det 1997 och ett tjänsteutlåtande från stadsbyggnadskontoret har precis presenterats. Det gäller den blivande stadsdelen i Södra Hammarbyhamnen, en del av det som i dag heter Hammarby Sjöstad. Utlåtandet är enligt order från borgarråden Annika Billström (S), Bertil Karlberg (S) och Margareta Olofsson (V). De är rädda för homogenitet och brist på liv. Något måste göras.

Nu är det 2010 och försommar i Ekbackens lekpark. Det kryllar av barn. De föräldralediga mammorna (papporna ploppar upp först till fotbolls-vm) dricker latte, ettåringarna ekologisk bebis-smoothie. Snart har stadsdelen passerat 20 000 invånare.

Det ständiga samtalet i sandlådan är dagis. Kön är kilometerlång. En mamma suckar, hon har blivit erbjudan plats i Kista.

Ja, det blev inte som politikerna hade tänkt sig. Visserligen är stadsdelen homogen, men i stället för välbärgade 40-talister tog belånade 70-lalisterna över Sjöstaden: 30-plusparen som fått barn och som jobbar i city men inte längre vill bo där. De som vill ha hiss för barnvagnens skull och inte för rullatorns. Bugaboo-befolkning i stället för köttberg. Det ger staden helt andra problem.

Trots tusentals barn brottas Hammarby sjöstad med brist på liv. På dagtid puttrar det förvisso på. Det finns många fik och lunchrestauranger. Lekparkerna gungar och mammorna bättrar på brännan mellan huskropparna. Men när klockan är nio släcker Sjöstaden ner. Restaurangerna gapar tomma sånär som på några take-away-kunder. Det lilla liv som pulserar finns på balkongerna där mellanchefer producerar Powerpoints i det svaga skenet från gasolgrillen.

Det finns ett par undantag. Restaurang Göteborg lever upp till mäklarannonsens löften. Där, på barbryggorna, samlas den klick som även kvällstid vill ta ett glas med innerstan i horisonten och Nacka-reservatet i ryggen. En bra sommardag på Göteborgs barbryggor kan man få för sig att man inte bor i ett småsömnigt semisuburbia. Det händer även att restaurang Medelhavspärlan avviker. Men det förutsätter att Barcelona spelar Champions league-slutspel och att Zlatan startar.

Hammarby sjöstad har nyligen fått sin första tonåringsgeneration som lider av stiltjen. På förmiddagen ser man spår från dem i form av fimpar i sandlådan. I Sjöstadsbladet, en nybliven gratistidning som springer ur ett slags byablogg, skriver en tonårstjej en krönika med rubriken ”Sjutton i Sjöstan”:

”Mitt i dagis- och sushiröran glömdes en liten skara bort. […] På dagtid letar vi oss upp till Söder, där billiga fik, AMF:are (annorlunda med flit) och en levande medborgarplats som faktiskt får oss att känna oss uppmärksammade.”

Men har inte Sjöstaden någon medborgarplats? Dessvärre inte. I samma Sjöstadsblad finns en enkät som tar tempen på Luma torg. Ett svar sammanfattar läget: ”Jag har faktiskt aldrig sett det som ett torg. I praktiken är det en ’hämtning- och avlämningsplats’”.

En annan förklaring till det sömniga stadslivet är Nacka. Det är där, i det ständigt växande Sickla köpkvarter, som Sjöstadens verkliga gågata finns. På Andys lekland blir barnen rutschkanerusiga och föräldrarna lyxar livsstilschips från delidisken. Nacka tar en rejäl hacka av Sjöstadens höga inkomst (medianlönen ligger kring 30 000). En sökning på Blocket visar också att det inte råder någon brist på lediga affärslokaler i Sjöstaden. Hyrorna är höga och genomströmningen från andra stadsdelar svag. Klädbutiken Square, som säljer svensk fashion av Tiger-typ, har haft rea i snart ett år nu.

Tillbaka till Stadsbyggnadskontoret och 1997. De fick ju trots all rätt i en mening: det blev likformigt och lite livlöst. Så något måste göras. Förutsatt att man inte vill förbli en sömnig förort som varken har innerstadspuls eller trädgårdspynt. Och det är då det slår mig. Det är kanske precis det som Hammarby sjöstad vill vara: Varken eller. I väntan på villan i Nacka.

9 Kommentarer:

Blogger Pär Eliaeson skrev..

"I väntan på villan i Nacka."
Lysande! Där har vi Sjöstan i en mening. Själv tror jag på en brant nedåtgående social spiral á la miljonprogrammet om några år...

29/8/10 16:07  
Blogger André Johansson skrev..

Tack!

Men jag vet inte om jag delar din dystopi om Sjöstan. Tror det ligger för nära stan och kommer fungera utmärkt som bastion för folk som väntar på villan i Nacka.

Det förutsätter i och för sig att dagiseländet löses. Alla dessa överfulla baracker till dagis duger inte åt moderata mellanchefer i längden...

30/8/10 09:52  
Blogger Pär Eliaeson skrev..

Precis. Dagiseländet är en av de livspusselbitar som på allvar kan få skutan att vända sig, med botten upp. Ett störningsmoment som tillsamans med andra småglapp sakta knager sig in och skoningslöst raserar illusionen. För Sjöstan är verkligen en illusion; om arkitektonisk kvalitet, om trevlighet, om urbanitet. Har man djupare kunskap i dessa frågor ser man snabbt igenom Sjöstan, så det hela är väl en fråga om folkbildning.

Och: Förortens "nedåtgående" sociala och statusmässiga spiral är inte en dystopi. Det är Sjöstan i sin nuvarande form som är dystopin.

30/8/10 13:16  
Blogger André Johansson skrev..

Så du menar att om man inte delar din framtidsbild är man obildad. Du var allt en stöddig en!

Ja, du har kanske rätt. Husen är ju uppenbara brister i kvalitet (Bopärmen från JM är full av dokumenterade byggfel). Kopplingen till Södermalm är mer i form av utsikt för dem som bor vid vattnet (såna som jag!). Och jag har träffat få som säger att: här blir jag var i många år! Eller jag träffade två i sandlådan häromdagen, och hajade till när de hyllade och inte kunde tänka sig att flytta. Gissar att det säger något.

Nu när jag har en djup och bildad jävel på tråden: Vore intressant om du kunde motivera Sjöstadens fall?

30/8/10 16:57  
Blogger Pär Eliaeson skrev..

Som sagt: brister i fundamenta. Som samhällsservice, arkitektonisk kvalitet, kommunikationer, social och demografisk hållbarhet etc. De finns många aktiva faktorer i Sjöstans fall som skapar grogrund för potentiellt dåligt rykte och fallande attraktivitet. Samma koldioxid som spänt (pris)ballongen kan snabbt spränga den, som bekant.
Men, detta är vad vi kan se just nu. Vad som i själva verket händer vette fan. Du kan se mina framtidsskisser som besvärjelser... :-]
Vi kanske ses i någon sandlåda, vad det lider!

30/8/10 22:27  
Blogger André Johansson skrev..

Ja, det är ju där jag brukar debattera. I sandlådan!

Nej, men det är intressant det du skriver. Främst eftersom jag aldrig tänkt i de banorna, att det faktiskt kan gå åt det hållet.

Men min bild är att det går åt andra hållet i sjöstan. Husen lappas ihop, servicen ökar, kommunikationen blir ngt bättre.

Och för ett helvår sedan fungerade komposteringssystemet som det var tänkt för första gången på åtta år!

30/8/10 22:37  
Blogger Pär Eliaeson skrev..

Vi trodde inte att det skulle bli fastighetskris förra gången, och inte gången dessförinnan heller etc...
Om man kan sin miljonprogramshistoria känner man faktiskt igen sig i mycket av det som byggs idag. Ett parallellt fall är Liljeholmskajen. Där är det mesta sämre än Sjöstan redan från början: tråkigare läge, stereotyp planering, billigare hus. Där kan det gå ännu snabbare utför, även om Sjöstan har ett försprång.

30/8/10 22:51  
Blogger André Johansson skrev..

Bostadsbristen ger nog hur som helst Sjöstan några extra år.

1/9/10 16:51  
Blogger Pär Eliaeson skrev..

Jodå, bostadsbristen bubblar under alltihopa. Det är den som gör att bostadskrämarna obehindrat kan prångla ut skitarkitektur på långa banor.
Vad tycker du förresten om skalbaggehuset på Båtbyggargatan?

1/9/10 22:41  

Skicka en kommentar

<< Home