Politisk parlör
I tisdags satt jag som vanligt i Grands Cadier-bar och drack en champagnedrink. Jag och mitt sällskap spekulerade över vilka de övriga i baren kunde tänkas vara. Mitt emot satt två ryssar och åt smörrebröd med händerna och drack starköl. Typisk tivolihöger. Det vill säga män (det finns inga kvinnor inom tivolihögern) som jobbar inom en näringsgren där östeuropeisk arbetskraft utnyttjas. All betalning sker under bordet, kontant. De jobbar inte med fackföreningar och lever ofta ett kringflackande liv där hygien inte värdesätts nämnvärt. Bröderna Bronett tillhör den här fraktionen även om de är för polerade för att vara en arketyp av tivolihögern (jag är dock övertygad att om man ratsitar BB visar det sig att de hade en skattepliktig inkomst på tjugo kronor var förra året). Tivolihögern behöver alltså inte ha något med karusell att göra (även om ljusskygga elinstallationer av vitryssar är grunden) och en sådan som Brinkenstierna (dokusåpadeltagare är hans östeuropéer) är kassör i Stockholmsavdelningen.
Redarhögern
För drygt en månad hade jag förmånen att lyssna på en representant från redarbranschen. Han var från Göteborg, hade solblekt luftig snedbena, blåvitrandig skjorta och manschetter förställande EU-loggan. Han var verserad, milt självironisk och smakfullt näsvis. Typisk redarhöger. De jobbar mycket mot EU, har ett halt förhållande till sin egen politiska hemvist och gillar klassiska kläder. Redarhögern har inte nödvändigtvis något med båt att göra, men går alltid att koppla till Göteborg. En kvinnlig svensk representant är Ebba von Sydow.
Varvsvänstern
När jag engagerade mig i socialistiska partiet på nittiotalet gillade vi inte KMPL(r). De hade inte gjort upp med den sovjetiska kommunismen! En av förgrundsfigurerna var, förutom Sven Wollter, Frank Baude. Han kom som alla andra varvsvänstermän (här finns heller inga kvinnor) från Göteborg. Och som urtypisk varvsvänster tycker han att begrepp som efterfrågan och komparativa fördelar är borgerligt trams. Varvsvänstern menar istället att finns inte efterfrågan får staten subventionera tills den uppstår. Göran Greider har en släng av varvsvänster och kan ibland få för sig att vägarbetet utanför fönstret är det ljuvliga statssubventionerade bullret från fabriken.
Harjakthögern
Min gamla optiker från Avesta hade en klassisk personlighet som representerar en viss typ av borgerlighet i de mindre arbetarekommunerna. Han jagade hare, klämde in ett H (hare?) mellan Lars och Larsson, bar alltid kostym och engagerade sig i Rotary. En uppnäst excentriker som blir till en fantastisk färgklick i det annars kompakt bruksortsgrå. Typisk harjaktshöger. Annars finns harjaktshögern i bruksorter bland yrkeskategorier som rektorn, privattandläkaren och disponenten. De gillar sänkt skatt och gott vin. Carl Jan Granqvist är kanske lite för världsvan för att vara den bästa representanten för harjaktshögern, men han uppbär några av de avgörande kriterierna för denna kategori.
Stureplanscentern
Bland yngre yrkespolitiker från Stockholm finns idag en gren som vill fylla sitt parti med nytt innehåll. De offrar partiets värdegrund för en formulering om frihet. De är fåfänga, klär sig i Dior och rör sig hemvant kring Stureplan trots att de representerar ett landsbygdsparti. Fredrick Federley är fanbäraren. Vad som kanske är mest signifikativt för denna sköna och fräscha politiska fraktion är att de namngett sin egen etikett: Stureplanscentern. Den ofrivilliga humorn frodas i fåfängans fyrklöveri.
av André Johansson, kl 21:14
37 Kommentarer:
strålande! angående greider och varvsvänstern så finns det en underbar passage i hans bidrag till antologin "den ultimata flirten med sandvikens kommun", när lakanen i hotel princess-sängen snor sig och blir fuktiga av svett när han natten igenom vrider sig i funderingar kring vart de svenska brukssamhällena tagit vägen. hade du möjligen den i åtanke? rekommenderad läsning hursomhelst.
//Björn
Jag har läst en del Greider (jag älskar ju karln!) men inte just den. Ska läsa boken om Sandviken! Greider har ju annars själv sagt att han domnar bort när han hör folkhemmet nämnas.
Jättekul!
Du borde lägga till Dandyvänstern (ljusröda typer som dricker champagnedrinkar i Grands Cadier-bar, förgrundsfigurer: Lidbom, Schein, diverse utlevande kommunistpartitoppar i historien) och personligen tycker jag att Kokaincentern är ett roligare namn på Stureplanscentern (som i och för sig är komiskt nog).
Det är som pokemon man måste collecta allihop. Vi har ju pratat om det förut men jag tror att högerfraktionsspaning är en hobby som kan intressera många. Halv tre på natten får man ett ivrigt sms som meddelar att ett sällskap med konjakstinn charkhöger har siktats vid Vinga. Vips är man på väg i bilen med en termos kaffe, mackor, sovsäck, kikare och stativkamera. Jag tror att det är jakten som är grejen. Triumfen av att ha spårat upp en ganska trött västgötsk textilindustridirektörhöger(starkt värdekonservativa som vet att skjortor aldrig, aldrig är rosa, André) för att sedan snabbt ge sig i kast med att följa den något däva kumminliknande doften av Postorderhögern till Borås.
Glöm inte Lajvhögern eller Tolkien-högern eller vad vi nu ska kalla den.
Libertarianer med långa hårmanar, ofta i hästsvans. Har någon gång läst i en fantasybok att skatt är stöld. Står för finanserna.
Förgrundsfigurer: Finansministern och trummisen i Rush.
Harjägaren och Rörelsedandyn möts sällan - de umgås enbart med människor i samma skrå - men hur ett sådant sällsynt möte kan gestalta sig fick vi se exempel på i KU-förhören 1989. När Anders Björck skriker "Vet hut!" åt Carl Lidbom är det egentligen åt sin mer belevade, mer kultiverade spegelbild han ryter.
Bra utvecklingar! Det ger mig ett bra underlag till del två. Väntar på Anninas bidrag.
Glöm inte clownhögern (http://blogg.svansbo.se/)!
Svålhögern är en intressant gruppering som positionerar sig utifrån devisen att tjock är lika med framgång och makt. Man med mage helt enkelt. Det är deras politiska drivkraft. Punkt slut. Vår försvarsminister tillhör denna fraktion. Svålhögern ses ofta i sammanhang där stormaktshögern rör sig. Stormaktshögern vägrar tala nått annat än svenska när de befinner sig i kolonierna som ex Delaware eller Bremen, äh hela Norra Tyskland för den delen. Detta är inte en speciellt militant grupp men de tycker att folk skall veta sin plats helt enkelt.Den här gruppen kan vara ganska svårspanad men ger därför också höga poäng. Ibland hänger de här ihop med lajvhögern ockå.
Jag är ju höger, men känner mig inte hemma i någon av dina kategorier eller de som föreslagits i diskussionen. André, du som ändå känner mig en smula - vem är jag?
Det är väl ett ganska typiskt liberaldogmatiskt antistrukturellt förhållningssätt att aldrig kunna se något gemensamt utanför individen och därför aldrig kunna se sig eller någon annan passa in i något mönster överhuvudtaget.
Det är därför så oerhört viktigt att dessa stackars människor med fast hand erbjuds trygga, snäva och lätt kvävande strukturer.
Den där svansbo är en mycket riktigt kategori för sig själv. Vi lägger karln i stureplanscentern. Humorlösheten förenar dem.
Det är lite tivolihöger över det här:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1098614,00.html
Genuin tivolihöger jobbar inte med kontrakt och bevis i pappersform överhuvudtaget. Där räcker det med ett hårt biznizhandslag och en näve smutsiga sedlar.
Okej, men vad kallar man då den högerfraktion som jobbar med låtsasdiplom och Nigeriabrev?
Det är en salongsfähig variant av hästhandlarhögern (som naturligtvis har en del släktband med tivolihögern).
Mjukmoderaten = t ex Mats Svegfors (en bildad och humantistisk högerman med kristna värderingar som t ex skriver böcker om Dag Hammarskjöld. Helt oanvändbar i dagens samhällsklimat.Svegfors är, när jag tänker på det, möjligen moderaternas motsvarighet till Bengt Göransson)
Hallåmoderaten = Henrik S Järrel (en del av er är kanske för unga för att minnas honom, men det var en skallig hallåman som var son till Stig Järrel och var organiserad moderat. Gav upphov till begreppet Hallåmoderat)
Fjunmoderaten = den sort som knappt ännu utvecklat skäggväxt, med den där sortens fin och känslig överklasshy som liksom rodnar neråt i sjok längs kinderna. Mycket gångbar i dagens samhälle.Se även "kissedogg".
Reklamhögern = det var Micke Storåkers som gjorde att moderaterna vann valet.
(Jodå, det finns reklamvänster också. Acne t ex. Om dom nu finns fortfarande.)
Det sitter en fjunmoderat i styrelsen på mitt jobb. Han är född 1986, är alldeles slät i ansiktet, bär gerbera i kavajslaget och för sig som om han vore i åldern så att min farmor hade tjänat piga i hans hushåll.
Apropå Stureplanscentern = jag anade att något var på gång redan förrförra valet när jag passerade just Stureplan i valtider och ur Centerns valstuga strömmade "Viva la Diva" med transan Dana International. Då trodde jag fortfarande att Centern var ett bondeparti som av misstag råkat värva en bög till sin partiledning. Jag tror att Stureplanscentern är ett rent önsketänkande från Federleys sida - däremot lever gaycentern och frodas. Om jag inte till stora delar var emot deras politik skulle jag tycka att det var underbart.
Mattias - exakt: Det är något oerhört ålderdomligt och liksom... bevarat över fjunmoderaternas uppsyn. Och någon borde utreda det här med varför överklassen har så mycket tunnare hud än vi andra. Kan det finnas en medicinsk förklaring?
Den Mänskliga Högern (alltid kvinna, aldrig man, även om Reinfeldt gjort sitt för att ändra på det). Förr i tiden var moderatkvinnorna några slags stålkvinnor med Thatcher som förebild. Idag bryter de samman, erkänner ett alltför högt intag av alkohol och tabletter, de ligger i skilsmässa, de är rattonyktra, de "glömmer" att betala tv-licensen och de tvingas lämna landet för att de förnedras offentligt angående sina städhjälper.Sådant var förut bara Mona Sahlin förunnat. Nu på senare tid har vi kunnat se Axén-Ohlin, Ask, Borelius,Pilsäter (gammal ridlägerskamrat till mig, för övrigt), Stegö-Chilo med ringar under ögonen och mer eller mindre darrande underläppar i tv.
Nu är det alltså bevisat: högern har också känslor! Det är snart bara Filippa som håller Thatcher-fanan högt.
Överklassens tunna hud är intressant. David, har inte du kunskap i frågan?
Jag tror också att stureplanscentern är en federleysk fantasi. Det finns för dåligt med urbana, kokainsnortande bönder i Diorkläder.
Den adliga överklassen har ju alltid haft tunnare hud. Förr i tiden var det ju som bekant utmärkande med det blåa blodet som ibland vid små kontrollerat koleriska utbrott lyste genom den svartrockarvita huden. Den gamla fina humoralpatologin slog fast att adeln är förbehållna det koleriska temperamentet, att vara militärt aggressiv var ju ståndets uppgift i samhällsordningen. En adelsman får dock inte tappa kontrollen över sin kroppsföring eller sitt språk som en slö flegmatisk bonde, med mycket slem i kroppen,kan tänkas göra. Det koleriska får i fredstid därför pysa ut i små välavvägda doser t.ex vid tillrättavisning av tjänstehjon. Vem minns inte den ångande utskällningen efter att Mattias farmor tappat brandybuttersleven rätt ner i den Von Schmeedelska doppgrytan(som alltid gått i arv på svärdsidan) julafton 1919.
Nog fasen hänger de där välunderhållna generna kvar hos de ättlingar till feodaladeln som vi idag klassar som just fjunmoderater.
Tack David! Nu inser jag att åratal av dyra ansiktskrämer varit helt bortkastade. Har dock träffat en hel del riktigt kolerisk överklass som inte alls levt upp till idealen. Å andra sidan kan det bero på att det finns mindre tjänstehjon att avreagera sig på idag.
Livsnjutarhögern = såna som kopplar av med en öl och Läkartidningen på Waxholmsbolagets skärgårdsbåtar. Sommartid röd i nyllet av sol och nubbe.
När du ändå är på tårna, David, hur ser tennsoldatshögern ut? Den som eldkraft, stormaktstid och historiska leksaksfigurer som värdegrund?
Annina, jag tror Neo läses av en del av livsnjutarlibertarianerna. Ser du mycket av dem på båten Sjöbris?
Tennsoldatshögern rör sig nära delar av den äldre lajvhögern samt stormaktshögern och styckebrukshögern men finns bara i stiftstäder. Det är mycket riktigt en av få grupperingar som helt baserar sina politiska åsikter på tenn. Dock får de inte blandas ihop med Zinkhögern för de vill inte ha med varandra att göra. Tennsoldatshögern är gudskelov inte så aktiv i den politiska debatten längre utan lever mest på på minnen från fornstora dar.
En av de mer kända företrädarna är Anders Björk på Uppsala slott.
Ibland kan de dyka upp på någon insändarsida och har då oftast synpunkter på Svea livgardes förflackade uppträdande vid den senaste vaktavlösningen, nått regementsjubileum som inte fick tillräcklig uppmärksamhet i pressen med tanke på deras insatser i slaget vid Nördlingen(trots att det var en förlust alltså), allmän uniformspersedeldegenerering, flaggning efter solens nedgång och koloniernas ickelojala uppträdande i schlagerfestivalröstningen. I USA är det dock en mycket stark gruppering som influerat amerikansk utrikespolitik under hela 1900-talet.Grisbuktsinvasionen lär ha varit en ren tennsoldatshögerprodukt.
Livsnjutarhögerns bror, Erik Olsson, gör det igen. Nyss fick jag mejl där han erbjöd rabatterad midsommarmat i cateringform. Jag gissar att den djupt konservativa långkokshögern går i taket över detta. De sätter ju ära i att ha råd att ha en kärring hemma vid spisen som kan koka oxkött i fyra timmar.
Enligt Anninas spaning är det nya att högerkvinnan ska vara känsliga, inte orka med, kanske till och med bryta ihop. Det ger i sin tur att den den politiska viljan finns för att subventionera inhämtningen av billiga tjänstehjon från längorna i Hässelby Gård, Mörbylund och Fisksätra.
Vilket leder oss till poolskötarpolpoter som Maria Borelius och Maria Abrahamsson.
Jag ska ge ut dina bloggkommentarer i en bok, David. Det är inte lätt att vara kul i text (se bara på hur fel det kan bli i bloggen Kinky Afro, när en klassisk cv-humorist riktar strålkastaren mot sig själv och utbrister: titta, jag kritiserar andra som har saker att säga och gör det med humor! och så är det inte alls särskilt kul...pinsamma små tystnader uppstår...). Risken finns att jag nu blåser upp ditt ego alltför mycket: Men sluta inte! Fortsätt med, eh, prästsonsproletären.
Är Jan Björklund tennsoldatshöger?
Neo läses inte så flitigt på Sjöbris vad jag har sett. Det är mer gammelkonservativt än nyliberalt i skärgården tror jag. Följaktligen läser man mest Läkartidningen, Dagens Industri och Svenska Dagbladet. När de inte kopplar av med Dan Brown eller den senaste Camilla Läckberg.
Annars kan man läsa ganska mycket tennsoldatshöger på SvDs kultursidor. Där lever den och frodas.
André, varför har du inte plockat upp min liknelse mellan Mats Svegfors och Bengt Göransson? Ju mer jag tänker på den, desto mer övertygad blir jag om att det är precis så.
Visst har du en poäng! Svegfors är en sådan där moderat som sossen kan gilla för hans mjuka profil. Jag tycker mig ha märkt att Göransson också har en viss respekt hos moderaten (men här kanske jag önsketänker). Båda är inne på humaniorafrågor och demokrati (Göransson har demokratiutredningen och Svegfors ansvarsutredningen).
Jag placerar mig lydigt in i den blåvita Göte-la-borg högern. Främst genom att jag är Mildt självironisk, symptatiserar med den nya arbetarklassen (Ebba von Sydow). Dock är jag lite EU-skeptisk.
Tack! Allihop. Det här var som ett bra avsnitt av ett teveprogram som inte finns men borde finnas.
Okej, skickar vidare manuset till Tommie Jönsson och SVT.
Skicka en kommentar
<< Home