Allas rätt till ett kulturhus

På väg ut för att äta lunch träffar jag två tvillingar i trapphuset. Enäggs. De är som jag uppvuxna i Avesta och hyr kontor av oss. De är riskkapitalister och tar i hand på det där hårdhänta biznizsättet och frågar vad jag gör för tillfället. Demonstrerar mot utförsäljningen av allmännyttan, svarar jag. Den ena ler nervöst samtidigt som den andra (jag har ingen aning vem som är vem) spottar på trapphusgolvet och säger att vi stoppar hans möjligheter att köpa loss sin kulturlägenhet på Stadsholmen. Han är arg. De har redan så dyr hyra. 1000 kronor kvadraten. Minst. Nu vill de ha något tillbaka. Marknadshyra, undrar jag och berättar ombudsmannamässigt att vår målparagraf är allas rätt till bostad till en rimlig kostnad. Inte bereda väg för att biznizfolk ska få köpa loss sin lägenhet till ett pris på nivåer som liknar mellandagsrean. Det är illa nog att folk nu analyserar aktiekurser i hus som det förr skrevs romaner i; och som dessutom är en gemensam del av vårt kulturhistoriska arv. Proklamerade jag så uppspelt att vindtyget fladdrade till lite.