Judiska teatern och en rund miljon

"Din gamla kulturentusiast!", Annina sms-mobbar mig för att jag en fredagskväll sitter på Judiska teatern och tittar på dokumentärfilmen ”Another Land” av Amit Goren. Det är en del i en serie där den judiska identiteten skärskådas (finns det några som skärskådar sin identitet så mycket som judar?). Jag är där med Björn och alla i publiken kramas och pussas. De känner varandra väl. Vi känner oss som utbölingarna på ett släktkalas. Filmen är sådär och när filmaren intervjuas i syfte att förklara intentionen med filmerna går jag ut (finns det något som man går ut så ofta av som när kulturkvinnor intervjuar kulturmän om deras kulturskapande?).

Vi tar bussen till Eriks bakfika och äter en hamburgare. Vid bordet bredvid sitter den där travkommentatorn på TV4 som alltid säger att den som leder på upploppet ser ut som en rund miljon (vad betyder det?). Han pratar larvigt om vin hela tiden (”undrar om jag, av ren nyfikenhet, ska beställa ett glas dessertvin av den där nya österrikaren som Erik fått in?”; ”det var makalöst vad länge det här italienaren behåller sin explosiva karaktär”). Hans fru säger inget på drygt en timme för att sedan - plötsligt, i en välrepertead rörelse - plocka fram en stor krans (den har legat gömd under bordet under hela middagen) som man ska sätta på dörren. Den har formen av ett hjärta och är det till det unga paret som sitter vid samma bord (deras barn?). De tackar manierat samtidigt som travkommentatorn beställer in mer hummersoppa. Märkligt, det hörde inte till vanligheterna när jag var på trav med morfar på Romme, att man då träffade äldre män som pratade larvigt om vin och beställde hummersopa. Kanske höll de till någon annanstans?