Överklassens förhållande till skaldjur
Folk har mejlat mig och undrat vad det är speciellt med överklassens förhållande till skaldjur. För det är ju så: överklassen tycker vädligt mycket om skaldjur (hummer, ostron, räkor; och visst gillar de väl krabban också?) och det kan ju framstå som lite underligt. Visst det är dyrt och därav en naturlig överklassmarkör, men undrar om inte det beror mest på att det är svår etikett kopplad till skaldjur (hur äter man en hummer; hur öppnar man ett ostron; var äter man den bästa räkmackan). Att de liksom omger sig med skaldjur för att vi inte ska komma innaför skalet på dem! Kan det vara så?
av André Johansson, kl 10:30
7 Kommentarer:
Svar ja. Det är samma som med bordsskick och pardans, två mycket tveksamma företeelser som endast syftar till att avslöja och utestänga bonden.
För att inte tala om inneskornas vara eller inte.
Ja, det där med inneskor är kälkborgerligt värre. Tänk om jag hade klivit in med speedwaystövlarna i finrummet i Avesta? Nej, i fortsättningen är det jag som har med mig sådana där blåa prassliga plastöverdrag när jag går på fin fest.
Det finns säkert några som matchar dina Nogger-dojor på Götrich. Bara 2500:- i omväxlande azur och coboltblått med marina inslag längs med fotvalvet.Då blir du så kälkig så du nästan kan skippa tacktalet efter desserten om du sitter till vänster om värdinnan.
Allra bäst är att låta öppna ostonen. Mina var öppnade och färdiga på Brogatan när de kom in. Sen åt jag surkål och bratwurst.
Det är uppenbarligen ingen överklassperson som äger Brogatan. Annars hade de låtit ostronen vara stängda och stått flinande i kulisserna för att studera hur du handskas med skaldjuren.
Men Tor, du är väl ett slags kulturborgare och ni kan kanske sådant där?
I högsta grad, gutår!
Skicka en kommentar
<< Home