Tyskt taufe

Efter långfredagen bland kulturborgarna i Vasastan sitter jag bakfull på tåget till Skåne. Karins brors nyfödda dotter, Frida, ska döpas. Vi vaknar i Hässleholm. Hinner precis hoppa av innan tåget rullar vidare. Karin är nedsjunken i en krönika och jag bloggar. Levi, Karins pappa, hämtar. Åker till Åsen. Äter påskmiddag hos familjen Olsson i den Carl Malmsten-möblerade matsalen. Det ligger Nettopåsar under bordet och jag pratar pingis med Karins brorsdotter, Linnea. Det är dags för slutspel i bästa fyran i Stockholm snart och jag erbjuder mig att coacha.

Får skjuts in till Malmö av Karins yngsta storebror, Mattias. Jag och Mattias pratar utförsäljning av statliga bolag och är märkligt nog hyfsat överens. Ty familjen Olsson är moderat. Men det är nog som David sa häromdagen: Det är ett märkligt politiskt klimat när regeringens kanske mest sansade röst är moderaternas.

Vi checkar in på Quality Hotell vid konserthuset. Betalar en extra hundralapp för en minisvit. Äter en sen middag i restaurangen. Biff. De spelar rock i högtalarna. Väldigt Malmö alltihop(a). Tar en sväng till Möllan och en öl på Tempo. Det är sig likt. Tjejerna har kläder som skulle kunna vara från Carin Wester (men är det inte) och flera av killarna har skägg som skulle kunna vara postrock (det är det). Alla dricker öl. En tjej jockar ett slags bättre dansmusik. Möllan, som ett litet bättre Södermalm.

Äter frukost och hejar på Hanna Fahl i restaurangen. Hon har varit och spelat skivor med några kompisar på Inkonst. Sätter på mig tvådelad kostym och åker till den tyska kyrkan. En pigg och prydlig präst predikar på tyska. Dopceremonin tar vid. Gudmodern gråter och Frida bajsar på sig. Prästen pratar om blomsterprakt på en svenska som gud glömt. Det hela är mycket fint. Jag förstår annars inte så mycket av talen och sångerna eftersom jag hade betyget ett i tyska under gymnasiet.

Vi åker till hotellet The Mayfair och äter middag (alla måltider heter middag i Skåne). Jag får hålla i Frida. Är rädd att hon ska spy på min sammetskavaj. Hon börjar genast gråta. Åtta timmar senare somnar jag i sängen och vaknar en timme senare. Bio. Blood Diamond. En ganska bra film där Leonordo di Caprio är briljant.

Jag checkar ut och tar flyget hem till Stockholm. Karin stannar kvar.