En wallenbergkamrer i borås

Två dagar senare är det dags för Borås. Flyget funkar fint denna gång. Landar på Landvetter och tar taxi till adressen i fickan. Jag ringer på dörren och en förhandlingsledare i röd pikétröja och svart, mjuk väst öppnar dörren.

Det är du som är André, känd från Hem & Hyra, inte sant? Trevligt, vill du ha kaffe? Följ mer här, vi håller precis på att avsluta förmiddagsfikat. Jag följer förhandlingsledaren och fyller en mugg med ett rött tvådimensionellt H på med svart kaffe. Vi går in på hans kontor och jag får en dryg timmes osystematisk hyressättning redogjord för mig.

Efter ett par timmar halkar vi in på Borås högskola och det är då förhandlingsledaren berättar att han har läst vid handelsinstitutet i Göteborg. För hur läge sedan kan det vara, 40 år sedan? Och hur han sedan jobbar som kamrer på Svenska Enskilda Banken. Dokumentären om Wallenberg SVT för ett par månader sedan? Jo, visst var den bra. Han var en bra karl den gamle. Nej, inte Peter, utan häradshövdingens äldste son, Jacob. Jag hade en del med honom att göra, förstår du. Du vet, jag var ansvarig för marknadsföreningen och då träffade jag den gamle från och till. Han brukade komma in till oss som inte var uppe i den allra närmsta och inställsammaste kretsen. De andra cheferna blir stela som pinnar när jag sätter mig bland dem, då är de roligare att sitta här med er, berättar förhandlingsledaren att den gamle brukade säga samtidigt som han ler, tycker jag mig se, både litet nostalgiskt och nöjt. Han var inte heller så noga med titlarna, Jacob. Där blev man belönad i det tysta. Man kan säga att de även internt arbetade efter devisen att verka utan att synas.

Jag tar än en gång flyget tillbaka till Stockholm. På vägen hem lyssnar jag hela tiden på ”Cunts are still running the world” Det är en bra låt, men jag tror tillfälligtvis inte ett ord på vad han sjunger om.