Metablogg Marienbad

Mattias tog orden ur munnen på mig när han förra veckan skrev om sin tygpåse på Jet Set Junta. Ja, det kanske inte låter så uppseendeväckande att skriva om en påse av tyg som man fått från en benno-medarbetare i amerikaexil. Hur kan man vilja skriva om en sådan sak? Det är väl ändå folkhemsnostalgi av det alltför konsumkonforma slaget, att utgå från en påse av tyg och sedan bygga ett passande referensverk kring den? Vad fan har den med Harry Schein, Bengt Göransson och folkbildning att göra? Och om man, som jag gör just nu, kommenterar detta, kan det då bli något annat än skitnödiga kompiskoketterier i metabloggformat? Man kanske rentav stör sig på den typen av självförhärligande referensrabblande och funderar frankt och fräckt om bygglov finnes för denna pretentiösa värld av popkorrekta fantasier?

Så där kan man ju gå på och ställa fyndiga frågor. Om man inte gillar att folket bildas och om man inte gillar att en påse av tyg kan rymma en mängd olika saker. Samtidigt. Om jag koncentrerar mig kan jag se det framför mig, hur personer som älskar att såga snyggt utan substans sitter och småvibrerar av irritation när de på nätet hittar påsar av tyg som inte har samma innehåll som de förväntar sig.

Har ni tänkt på det förresten, apropå snygga sågningar, hur det idag räcker med att paketera två indicier och tre felaktigheter i ett snyggt och lite provokativt paket, så har man en hållbar tes. Ja, det där har jag varit inne på tidigare och tänker inte fördjupa mig ytterligare kring detta. Istället borde jag naturligtvis knyta ihop den här lite vildvuxna metabloggen med att framföra några insiktsfulla rader om filmen som Mattias fick med i en bisats: Last year in Marienbad. Kanske något om hur tydligt det är att Peter Greenaway är ett fan av Resnais (särskilt i Tecknarens kontrakt). Eller hur jag efter filmen kände mig så stinn av finfilm att jag med hedern i behåll kunnat bränt av två Wallander.