Det är måndag och på en pall i hallen ligger två pingisracket och en trestjärnig Nittakuboll

Joacim ringer från toaletten på hans reseföretag. Dörren har gått i baklås. Han kommer inte ut. Vi får ställa in måndagssquashen. Jag har bokat bostadsrättföreningens bastu och köpt två Zeunerts och blir därför litet besviken. Jag messar Karin och frågar om hon ställer upp som bastusällskap. Det gör hon gärna. Inte bara det, hon vill spela pingis också. Så när jag kommer hem står inte bara middagen på bordet, på en pall i hallen ligger två pingisracketar i varsitt Stigafodral och en trestjärnig Nittakuboll redo. Hon stöter på mig.

Efter maten går vi upp på vinden där ett pingisbord av uppehållsrumsstandard står i ett 40 kvm stort rum som en gång var en torkvind. Ena lysröret är trasigt och det är råkallt. Det gör naturligtvis inget och får styrelsen för sig att pingisrummet ska byggas om till en vindsvåning blir det bråk.

Efter 20 minuter av koncentrerad backhandkontring går vi ner till bastun i källaren. Vi dricker varsin burk Zeunerts och pratar om hur våra respektive arbetsdagar varit.