Borgerliga mörkermän äter kulturkoftor till frukost

När vi stod i sjutimmarskön på Ciampino Airport fanns bara en utväg för att uthärda. Läsa. Karin satt på sin resväska och läste i en enda djup suck ut Svinalängorna (en Augustvinnare som i motsats Underdog berättar om en uppväxt som verkligen engagerar och som dessutom gör det med lakonisk briljans). Efter att jag läst ut Arena fick Karin resa på sig och ta fram nya Neo ur sitt ytterfack. Ett intressant nummer som inte bara hade den där nöjdheten om marknadsliberalismens universallösningar som liksom legat som ett förnumstigt cellofanpapper över alltför många av Neos texter tidigare.

Men mest av allt gladde det mig att Neo tagit intryck av mina bloggstick (här och här) och börjat skriva om kultur. Denna gång fanns tre texter som alla var förhållandevis intressanta, särskilt Emma Stenströms text om finansiering av kulturpolitik. Nu väntar jag på Den Stora Texten om populärkultur och borgerlig identitet. Men det kanske behandlades på Neos frukostseminarium som pågick samtidigt som jag köade i tisdags? Det som hade titeln: ”Borgerliga mörkermän äter kulturkoftor till frukost”. Någon som var där och kan ge en rapport?