fast i rom

Jag skulle varit hemma nu. Men det var strejk på båda Roms flygplatser så jag blev kvar. The day after tomorrow, var Ryan Air-kvinnans bud när jag efter sju timmars köande kom fram till disken för ombokning av flygbiljetter. Så nu sitter jag alltså på ett litet sämre hotell i närheten av Termini utan uppkopling och dricker whisky, äter sura colaflaskor och bläddrar i Vouge. Ja, halsen min är förkylningssvullen och då behöver man en liten flaska whisky. J&B. Ganska äcklig. Där hade Truman Capote fel.

För ett par timmar sedan försökte jag blogga på ett Internetcafé men den slöa linan lyckades aldrig posta mitt inlägg. Min tanke var att skriva något om att nu får man berätta om Annina och Anna har offentliggjort sin blogg. Det var ju det jag och Annina pratade om på Allmänna galleriet för några veckor sedan, att de hade startat Shampoo Rising och hur fin jag tyckte att Annas Hellstens text var om hur hon mötte Annina för, hur länge sedan kan det vara, tio år? Och att jag kanske borde skriva någon liknande om när jag satt i Södertälje i ett ABF-hus och mejlade BLM för att få tag på Anninas mejl. Hon hade ju skrivit bra om Luke Haines och jag ville ha texten i digital form. Det blev aldrig någon text om Haines från min sida på Twisterella, men vi började mejla sporadiskt under en längre tid. Efter två år träffades vi på Fredrik Strages släppfest av Fans. Jag och Björn snattade vin ur Army of lovers-medlems väska och strax innan Annina kom fram och presenterade sig hade jag pratat med Viggo. Jag visade mig med andra ord inte från min bästa sida. Men det gick bra ändå och sedan dess har jag bland annat blivit guidad till Stockholms kulturborgerliga restauranger.

Jag sitter inte längre på ett hotellrom i Rom och dricker whisky. Jag är hemma. Strejken är över. Ryan Air flög hem mig till slut. Medan jag packar upp tycker jag att ni ska gå in på Shampoo Rising. Jag återkommer naturligtvis med riktiga Rom-rapporter snart.