Leka litteraturklubb

I dagens DN på Stan skriver Kristoffer Poppius att han hoppas att min och Björns (han skriver Ranelid, men jag tror att det ska föreställa humor och att han egentligen menar af Kleen) litteraturklubb snart ska starta. Det låter i och för sig intressant men några sådana planer varken finns eller har funnits. Jag tänker mig något i stil med:

En klubb där man spelar Lambchop på låg volym och Hans Appelqvists på hög volym och där en sådan som David högläser ur svenska statarromaner med det högstämda tonläget hos en prästson och när han är klar tar Karin vid och hon plockar fram sin allra finaste P1-skånska och citerar från Mustafa Cans klassreserapporter varpå Mattias läser en hel Momus-essä från skenet av en laptop på bästa Boxholmska samtidigt som Annina förbereder några aforismer från dandyn Quentin Crisp och precis när alla tror att det är dags att gå hem tar Alaaddin fram Orhan Pamuks ”Snö” och dekonstruerar allegorierna om den turkiska politiska historien och lyssnar man då riktigt noga kan man kanske höra P-G läsa Brott och straff för sig själv i ett mörkt hörn av lokalen. Och varje dag kan man läsa ett reportage om hur kvällen fortlöpte signerat Björn.

Jag vet nog inte riktigt vad en litteraturklubb är egentligen, men jag minns att det blev bråk sist jag besökte en.