Jul i dalom

Dan före dan. Det är fullsatt på tåget till Dalarna. Jag och Björn sitter i Bistrovagnen och äter en frukostmeny med plustillägg. Vi tar påtår i Sala för att vara säkra på att ha sittplats till Krylbo. Min lillebror Mattias hämtar mig vid tåget och vi åker direkt till min kusin som nyligen fyllt 23 år. Han har tagit över min döda mormors systers bostadsrätt i centrala Avesta. En rottweiler slickar mig på jeansen när vi kliver in i hallen. Det serveras kaffe i vardagsrummet samtidigt som en AC/DC-konsert projiceras på en stor duk. Mattias och kusinen spelar dataspel medan hunden fortsätter att slicka mig på jeansen. Jag vågar inte ta bort hunden och är snart sjöblöt om byxorna.

På väg därifrån hälsar jag och min bror vi på ett par äldre damer i trapphuset som, visade det sig när vi träffar vår kusin dagen efter, trodde att vi var försäljare av någon slags tro. Ett par mörka överrockar och en artighetsfras räcker tydligen för att bli tagen för Jehovas i Avesta.

Vi tar en snabb sväng förbi Östanbyn där Mattias visar upp sitt nya kök. Som om ett innerstadskök landat i landbygden: Vitt, vitt, vitt och lite grön mosaik. Mattias hästlika blå hund (Grand danois) bryr sig som vanligt inte om mig. Vi åker vidare till mina föräldrar där det är traditionsenlig uppesittarkväll: Julskinkan smakas av samtidigt som pappa häller upp snapsar och mamma delar ut varsitt kuvert med lotter. Vi vinner inget, men medan Bingolotto puttrar på får jag se ett gigantiskt paket bredvid den vita platsgranen. ”En indian. Det är en mäktig gipsindian i paketet. Den är till dig”, säger Mattias avmätt och fortsätter: ”Den är 160 cm och är köpt på Blocket för femhundra. ”




Julafton. Precis som de senaste tio julaftnarna berättar pappa vid frukosten att han ska åka till Säter och tända ljus vid farmor och farfars minneslund. Och som vanligt svarar jag att jag gärna följer med och som alltid blir pappa förvånat glad över sällskap och går ut och skrapar bilrutorna och när han vrider om nyckeln i tändningslåset börjar varje år Bob Dylans senaste skiva snurra.

Vid lunch är vi tillbaka och väntar på att våra kusiner ska komma för att fira julafton. Kusinerna är tre: Två kvinnor i 30-årsåldern och en kille på dryga 20. De kommer med sin mamma. Kamphundarna får inte följa med. Vi äter julbord och somnar sedan i soffan. Därefter är det dags för paketöppning och gipsindianen visar sig vara ett hemmabiopaket. Jag får även en resa till Rom och silverbestick.

Vid niotiden är det dags att ännu julafton spela sällskapsspelet Med andra ord. Det går ut på att man två och två, på tid, ska förklara så många ord man kan för den andra. Mina kussar hamna i samma lag och A ska förklara ordet ”bikupa” för L. ”Det som tjejer har för brösten” börjar A och fortsätter ”Olika bröststorlekar!”. ”A-kupa, B-kupa, C-kupa, D-kupa”, försöker L. Tiden går ut och det visar sig att ordet som A sökte var bikupa. Jag och Mattias vinner.

Strax efter ett lägger jag ifrån mig Henning Sjöströms ”Vägen från byn” (tänk er Eyvind Johnsons ”Nu var de 1914” skriven mer rapsodiskt och formulerad som ett telegram) och somnar.

Juldagen. Ännu en jultradition: Squash med Conny. Jag får stryk. Jag och Mattias åker därefter hans hus i Östanbyn och spelar fotbollsspel. Jag får stryk. Eftersom det är juldag är hemvändarkväll och disco på Älvan. Vi har ingen biljett till tacobuffén men det ryktas om att ett visst eftersläpp ska ske efter tio. Strax efter nio ställer vi oss i den allt bredare kön. Vi dricker medhavda snapsar och snackar med ett gäng medelålders damer som, visar det sig, är bekanta med mamma. När vi efter en timme är framme vid insläppet blir vi informerade om att inga mer släpps in. Toaletterna har kollapsat. När vi går därifrån ser vi mammas Tupperware-kompisar hänga in sina kappor. De har trängt sig.




















Vi går med frusna fötter till American pizza och delar på en beapizza. Bestämmer oss för att avsluta kvällen och börjar gå mot Skogsbo. Får tag i en taxi halvvägs och vi läger oss i dubbelsängen. Jag högläser i Murakamis ”Norwegian Wood” (tänk er Klas Östergrens "Fantomerna", det vill säga en Popsicle-låt, i Japanversion). Efter fem minuter snarkar Mattias högt.