Gästbloggare 7: Björn

Söndag 23.47. Jag pillar med ett evighetsuppdrag för tidskriften Arena. Det handlar om omvärldsanalytiker. Sista kvällen nu. Jag vacklar mellan redovisningsplikt och att upprätthålla något slags dramaturgi i texten. Har man jobbat länge med något vill man visa upp sina fynd. Känns hårt att bara låta citaten och intrycken falla tillbaka i vattnet. Samtidigt finns det inget värre än att skriva för långt, för refererande, för pietetsfullt. Kolla bara Kristian Lundbergs litteraturrecensioner. De är helt hänsynslöst korta och nästan alltid väldigt roliga. Kraftfull litteraturkritik, skrev Torbjörn Forslid i Sydsvenskan om Kristian Lundbergs recensioner. Vore tråkigt om han försvinner nu efter han påkommits med att rencensera en bok som inte finns, det var i Helsingborgs dagblad.

Igår åt jag middag på en italiensk restaurang på Tunnelgatan med mina
nyvunna marxistiska vänner. Vi drack champagne på Teatergrillen och hängde hemma hos mig i gryningen, drack te med whiskey i och åt lussekatter från Seven Eleven. Solen var på väg upp när jag gick och lade mig. Jag vaknade, åkte Saltsjöbanan till mormor och åt kycklinggryta och drack julmust. Jag hämtade upp mormors avlagda julgranspynt från källaren och plockade med mig en handbroderad julgransmatta och röda blanka kulor tillbaka till stan igen. Min julgran är en vecka gammal men luktar absolut inget.

I kväll har jag skrivit till och kortat, kortat och skrivit nytt, skrivit om och kortat. Jag har ätit en sen indisk middag i köket. Jag har rökt en cigarett och druckit en kaffe i vit pappmugg från Svart kaffe. Imorgon, tidigt, måste jag skicka in min redan två veckor försenade text till Arena. Den saknar fortfarande ett lyckat slut.

Trots det. Måste jag säga att det är vintern är bättre än hösten. Allt är roligare igen.