Squashskolan: 1. Russin

Peter Englund skrev för en tid sedan om en plåtburk med russin och hur viktig den var för hans författarskap. En riktigt bra skrivardag kunde han parera små sockerfall med russin. På så sätt slapp han lunchen och författandet liksom flöt fram. Jag jobbar lite likadant. För att jag ska orka spela squash i två timmar på söndagskvällen med Wasa SCR har jag numera alltid med mig ett litet paket russin. Jag är övertygad om att jag inte haft en chans på den nya argentinaren Angel om jag inte laddat med Sun-Maid igår. Nästa gång ska jag prova att ta med mig två paket och ge dansken Thomas en match. Jag har av någon anledning svårast för de utländska spelarna i klubben (fransmannen, vad han nu heter, har jag dock aldrig förlorat mot).

EDIT: Eller ja, det här med Peter Englund-referensen var mer en förevändning för att locka hit David W. Men det verkar inte hjälpa (han verkar hänga med den där Brusa högre lilla å istället), så då kan jag lika gärna säga som det är: Det var Karin som köpte sådana där små russinpaket som hon smugglade ner i min squashväska. Tanken var att jag skulle äta en ask på vägen hem för att inte komma hem vimmelkantig av utmattning. Och det har ju inte så mycket med russinrusig tennsoldatsprosa att göra.