Hubbas i Östanbyn

I helgen var jag på landsbygdsrehab hos min bror Mattias i Östanbyn. Den röda träkåken, som han i princip har byggt själv, är omringad av motorer. En röd puch Alabama står lutad mot husknuten, en gul racerbåt står bredvid garaget, en gigantisk Dodge står utanför huset, en snöskoter står på en stor sten och när jag lånar datorn ser jag ett Blocket-fönster är öppet med bilder på begagnande motorcrosscyklar som är till försäljning. Förutom att jag åker en sväng på mopeden under lördagskvällen (till Dicka) - när Mattias ska fixa något med båtmotorn - sitter vi hela helgen vid en utsiktspunkt utanför huset, där en blågrå gigantisk Grand danois är kopplad.

Vi försöker spela musik men den drunknar hela tiden. Av Hubbas. En av alla dessa självtillräckliga och stormagade masar som bor i Dalarna är nämligen granne med min bror och spelar musik på hög volym hela helgen. På söndagsmorgonen går grannen förbi och ropar: Nu ska jag hem och spela Hubbas för er? Det har ni aldrig hört va? Han dog han. Var det hjärtinfarkt? Fem minuter senare har han hunnit hem till sina åtta katter och sina slattar Norrlands guld från gårdagen och snart dånar Elvis-doftande musigheter över Östanbyn. En fin helg.