prinsen
- Nej, men vad trevligt, det var länge sedan: Välkommen!
- Så du minns mig, otroligt, jag har ju inte varit här på över tio år!
- Ja, på den tiden var det ju lite annorlunda stil på stället. Minns du flipperspelet som stod i hörnet?
- Ja, men jag antar att utvecklingen var nödvändig för att överleva i de här kvarteren på sikt.
Jag och arkitekt Ola Andersson står i garderoben på väg in till Prinsen. Klockan är 12.30 och det är fredag. Arkitekten pratar om gamla tider med garderobiären. För några minuter sedan stod jag utanför och väntade medan jag studerade inströmmade lunchgäster: alla som gått in har glasögon och trenchcoat. Ingen under 50. Jag funderar på förra gången jag var här, min första. Det var en av de första kulturborgerliga middagarna med Annina, Olas sambo (eller är det mer feministiskt korrekt att benämna Ola som Anninas sambo?). En fin kväll där jag bland annat blev undervisad i hur mycket dricks man lägger på ställen som Prinsen. Tio procent. Minst.
Ola vänder tillbaka till garderoben för att hämta ett vadderat A1-kuvert. Han har en ovalformad svart ring av större sort på ringfingret. I örat vibrerar en tjock silverring. Manschettknapparna matchar den gothinspirerade fingerringen. Håret är svart och i mittbena. Skjortan tunn och gråblå. På många andra skulle detta vara en förödande look för en man på dryga 40 år. Ett slags subkulturell övervintring. Men på Ola funkar det. Det är stiligt.
I kuvertet ligger en skiss på hur man bygger bort segregationen i Sverige. Dokumentet som den arkitektoniska skissen bygger på är från HSB och handlar om utveckling av folkhemmet med inriktning på integration: Ett bostadspolitiskt policydokument av sosseslag arkitektöversatt till samhällsplanering. Hyresgästföreningsporr.
Luchen fortsätter och drygt två timmar senare sitter jag wallenbergaremätt och smuttar espresso. Ola betalar notan och jag springer tillbaka till jobbet med det vadderade kuvertet i handen. Väl tillbaka på Norrlandsgatan gömmer jag skissen i byrålådan innan jag smyger hem till Hammarbyhöjden och helg.
av André Johansson, kl 02:37
5 Kommentarer:
Som ni säkert såg i den bifogade länken skrev Ola en briljant recension av svensk funkis svd för några veckor sedan. Funkis som yta och funkis som idé. En ideologiskt träffsäker kommentar. Nu hoppas vi på att Ola börjar blogga på sin arkitekthemsida!
"Han har en ovalformad svart ring av större sort på ringfingret. I örat vibrerar en tjock silverring. Manschettknapparna matchar den gothinspirerade fingerringen. Håret är svart och i mittbena."
Den beskrivningen av Olas look intresserar mig. Kan du kolla om han vill klä sig i lite läder och säckväv och bli poster boy för Gycklargrvppen? Eller till och med skriva nåt om gotiska valv för oss?
Tänkte väl att gycklargruppen skulle reagera! Jag kollar och återkommer.
Jag har fått en fråga om jag och Ola låg med varandra efter lunchenm. Det gjorde vi inte. Det var strictly business.
Nej vet ni vad. Det är illa nog att ni äter lunch och gosar tillsammans utan mig, ska ni nu börja ligga med varandra också! Jävla samlagsmän, jag borde aldrig ha introducerat er för varandra.
Skicka en kommentar
<< Home