Luftgevär blev till BMW

Min lillebror åkte för några timmar sedan hem och tillbaka till Avesta efter att än en gång ha lurat byxorna av en lika motorglad som motorokunnig Stockholmsgrabb. Denna gång var överpriset uppskattningsvis 10 000 kronor. Han började med ett luftgevär som idag är en BMW kombi. Jag överdriver väldigt lite när jag menar det. Jag var med en gång när han på garageuppfarten till Rönnbärsgränd 12 i Avesta fick en 24-årig kille att punga ut med mer än skäligt för en supersänkt BMV 323. Den stackars Stockholmskillen fick betala för sina försök att imponera på sin (får man anta) färska flickvän. En av de första gångerna då jag insåg att min brors färdigheter kommer att leda honom till mångt mycket större framgång jag någonsin kommer att nå. Och då menar jag inte hans hästhandlartendenser. Han kan. Han är av att allt att döma en skicklig ingenjör som ger ett naturligt övertag vid t ex en affärsuppgörelse av en BMW kombi.

Nu, några trimmar senare, dricker jag vodkadrinkar och lyssnar på Belinda Carlisle. Läser fascinerat kommentarerna på Kjell Häglunds blogg Weird Sciense om mina invändningar mot Farväl Falkenbergs mästerverksutnämnande. Det är problemet med interaktiviteten på Internet (och i andra sammanhang också, naturligtvis, men då inte lika tydligt): folk visar en hisnande slutledningsförmåga och blir så provocerade när man milt ifrågasätter mästerverk att de fullständigt tappar koncepten. Man vet att man är bland barn när ett ifrågasättande av en konsensuskritik blir till jantelagsmentalitet. Och filmfestivalsnomineringar blir till kvalitetssäkrade omdömen omöjliga att ifrågasätta.