Konsthall som kyrka

Man saknar de vita stora tysta rummen. Den fridfulla kontemplationskänslan försinner ut genom fönstret: Konsthall som kyrka funkar inte denna gång. Det är vår gemensamma slutsats efter att något oroligt vandrat runt i Bonniers inglasade konsthall. Det inkorporerade Kaféet verkar dock trevligt och utsikten är på sitt sätt utsökt. Men någon själslig frid infinner sig inte. Konsten förmår vi inte ta in.

Vi tar en promenad hem istället. Söndagsoron måste tuktas. Stannar på Café Edenborgs i Gamla stan där Carl-Michael Edenborg själv underhåller i kassan med uppknäppt kockrock. Han har rutor på magen och vass blick. Vi äter kladdkaka bland Klittyböckerna.

Går därefter den sita biten till Björns lägenhet. Jag får låna Juli Zens ”Leklust” och beklagar mig över att jag inte har något vin till middagen. Björn hämtar en flaska rött från skafferiet och lägger den i min väska. Jag tar tunnelbanan de tre återstående stationerna och funderar på om det finns nötfärs i frysen.