Tranan och Tennstopet

För fem timmar sedan satt jag på Tranan med Olle Svennings bok om Göran Persson och hans värld och drack ett glas vin. Jag hade visserligen inte på mig kostym, men i övrigt inbillar jag mig att jag uppfyllde Anninas krav på en rörelseman. Det där vet jag naturligtvis väldigt lite om, men det är vad jag tror och där satt jag i alla fall och läste om hur Bengt Göransson berömde Göran Persson för sin första skolpolitiska reform. Tio minuter senare kom Annina in och vi beställde genast köttbullar och öl respektive lax och vin. Ganska snart började Island-Sverige och efter två snabba mål bestämde vi oss för att gå till Tennstopet för att se resten av matchen.

Tennstopet är tydligen en typisk Vasastan-restaurang. Inte så kulturborgerligt som man kanske kan tro med tanke på att det ligger granne med Wasahof, men inte desto mindre trevlig. En varm miljö: Rödrutig golvmatta av tyg, robusta barstolar av trä, darttavlor och röda lampor i taket. Och så stammisar såklart. Vi hamnade bredvid en sådan, en stammis. Gunnar hette han och var som alla andra intresserad av att placera min dialekt. Dalarna, eller hur? Ja. I närheten av Mora, va? Nej. Han drog en Peter Karlsson & blå grodorna-fräckis, svepte whiskyn och tog en taxi till hans thairestaurang sabai sabai på Kammargatan där hans fru väntade på kontoret.

Innan vi skiljs åt bestämmer vi att nästa gång får det bli Bengt Göransson-ledd ABF-aktivitet.