Ung med makt

- Vänta nu, utredare Johansson, vad sa du, ska du på ett nätverksmöte som heter Ung med makt. Ja, herregud: Du hörde inga varningsklockor ringa? Alla dessa nätverk! Och namnet, Ung med makt. För det första är du inte ung. Om man har fyllt trettio är man i den yngre medelåldern. Och makt har jag svårt att se att du överhuvudtaget har. Då ska man ha bra livlig fantasi om man hittar makt i din profession. P-G ligger på mage i enhetens svarta skinnsoffa. Han tar en sedvanlig lur efter lunch och hans rödbruna hår står på ända. Han mår.

- Lägg av! Både du och jag vet att jag är överlägset yngst på enheten. Du är nästyngst, och vad fyller du i nästa vecka, 49? Dessutom har jag betydligt mer makt än de flesta andra i det där nätverket, och i den här organisationen med för den delen. Du förstår, nätverket består i övrigt av 23-åriga elevrådsordförande som är så politiskt präktiga att allt man säger i deras sällskap framstår som vulgärt. De jobbar i organisationer som arbetar för minskad motortrafik och har 250 medlemmar. Så låt mig nu gå till mitt enda nätverk i fred. Okej?

- Visst, gå du bara. Ung med makt. Jo jag tackar.

Jag lämnar kontoret och går mot IOGT-NTO:s lokaler. Alla andra är redan samlade och sitter i en ring runt en föreläsare som i fyra timmar ska lära oss att hantera konflikter. Det blir erfarenhetsutbyte i bikupor och gruppsamtal uppblandat med klassisk katederföreläsning. Två timmar senare sitter jag och spelar kort med en representant från Gringo och KFUM. Vi har tidigare (hemligt) fått olika instruktioner om vilka regler som gäller och viss förvirring uppstår när jag tror att ruter är trumf. Vi pratar ut om saken och föreläsaren redovisar övningens sensmoral: Vi har olika värderingssystem som ibland krockar. Alla antecknar.

Efter ytterligare ett par övningar landar gruppen i slutsatsen att konflikter löses genom att var rak och ärlig. Jag opponerar mig och menar att den där hållningen kan lätt ge konsekvensen att man lämnar små katastrofer efter sig. Gruppen skrattar. De tror att jag skojar.

Jag lämnar mötet när klockan slår fem och snor på vägen ut med mig en veggobaguette som jag lägger i väskan. Bra att ha för att orka springa längs Södermalm senare under kvällen. Cyklar sedan till Mattias och springer bort konfliktlösningarna. Det är skymning och vi joggar med Sjöstaden som fond när Mattias föreslår att jag ska blogga om våra springturer. Det går nämligen rykten om det bara skulle var en gimmick. Jag ger mitt ord och femton minuter senare håller jag honom i handen när vi passerar en okopplad hund i närheten av Tantolunden.