Squash i Sumpan
Jag tar tunnelbanan mot Akalla för att gå av vid Näckrosen där Conny väntar i svart Mercedes. Vi är på väg till Sundbybergs rackethall för att spela squash. Conny är drygt 40 år och sambo min kusin Linda. De bor med en kamphund (som jag är livrädd för; den morrar åt mig) i en hyresrätt i närheten av Sumpan. Jag och Conny har inte har inte så mycket gemensamt, men vi har ibland smått fantastiska squashmatcher tillsammans. Denna gång spelar vi i Sundbyberg för att Conny har radiorabatt. Om man nämner att man hört reklam om rackethallen i Vinyl 107 får man reducerat pris. 100 kronor.
I vanliga fall vinner han över mig. Men eftersom jag tränat ovanligt bra de senaste månaderna vinner jag denna gång tämligen komfortabelt. 4-2. Ny match på torsdag.
I vanliga fall vinner han över mig. Men eftersom jag tränat ovanligt bra de senaste månaderna vinner jag denna gång tämligen komfortabelt. 4-2. Ny match på torsdag.
4 Kommentarer:
Connys hund verkar skum.
Den gillar inte mig. Sist jag var där smög den sig på mig och visade tänderna. Conny brottade ner den varje gång, men Wilma (det är hundens namn) gav sig inte. Sedan dess törs jag inte åka dit mer...
Det är helt normalt för Stockholmshundar (Sumpanhundarna tillhör länet) att reagera mot inträngande masar. Det har vi tränat våra små och stora djur till att göra sedan stora daladansen. Vid bondetåget till Slottets borggård i februari 1914 lär till och med pungräkorna i strömmen ha morrat åt dina förfäder och under de mörka år då vattenfestivalen varade klagade många inkräktande räkfrossande speedwaymasar över att något bet tillbaka. Det är således inget att förvånas över, min lätt agrara vän.
Kul att du vann i pingisen.
Du kunde ha lagt ut en bild på Wilma, tycker jag.
Skicka en kommentar
<< Home