CCTV

En kvinna i 30-årsåldern sitter vid en övervakningsterminal. Hon zoomar in en man som har sex med en kvinna mot en vägg. Våldtäkt! Nej, det visar sig bara vara en snabbis mot en graffitigräll mur. Men vänta, är det inte det där…Bilden fryses. Jo, visst är det han! Men hur är det möjligt…

Övervakningskvinnan är huvudrollsinnehvare i den den skotska filmen Red road, regisserad av Andrea Arnold, och arbetar med att övervaka Glasgowborna. Kamerorna justeras med en joystick och vardagliga situationer fångas på mängder av monitorer. En äldre man med en sjuk hund på en trottoar, ett grälande par utanför ett gatukök, en man i träningsoverallsjacka ger en ung flicka en påse med smink. Kameran är till skillnad från i ”Dolt hot” riktad mot samhällets bakgård (där den hör hemma). Eller kamerorna är det naturligtvis frågan om. I Storbritannien finns det drygt fyra miljoner; en kamera på var fjortonde medborgare.

Dit inte kamerorna inte når tar övervakningskvinnan Jackie, spelad av Kate Dickie, över med egna ögon. Hon rör sig trevande bland hyreshöghusen i jakt på den man som man inte har en aning om vem det är. Ramberättelsen är medvetet bristfällig och stämningen obehaglig. Red road är inte bara obehaglig i avseendet att det är något mysteriöst som smyger sig på. Övervakningskamerorna är förledande i sig själva. Att se de mindre smickrande delarna av Glasgows förorter genom pixlade ögon blir en dystopi. Sociala bakslag korrigeras genom tekniska framsteg.

Men Red road är också fin. Någon ljust och mänskligt spricker då och då igenom det kompakt pixelgrå. Den ensamma mannen har fått en ny, frisk hund, en försoningskram i ett kök, en brinnande vendetta svalnar.

När jag söker efter information om övervakning får jag reda på att systemet som används i Red road, och i verklighetens Storbritannien, heter CCTV. Samma namn som Kinas statstelevision.