Pizza till middag, vetskapen om bröderna Cartwright och hela arbetet med lyckan

Ni minns att jag för ett par veckor sedan satt i Grands Cadierbar och tittade på när Tivolihögern åt smörrebröd. Vad jag då inte nämnde var att jag litet tidigare samma kväll fick tre böcker i present. Vi satt på PA och åt gös samtidigt som jag prasslade fram en bok av Per Engström. ”Parkerna i gläntan, vetskapen om atmosfären och hela arbetet med lyckan”. En befriande pretentiös titel om något så konstigt som arbetet med lyckan. Det går ju inte att skriva om! Det är liksom omöjligt att komma fram till något gemensamt om vad lycka är. Man kan kanske snudda vid det i poesin, men i något som liknar en roman (eller om det är en novellsamling Engström har författat, jag vet inte riktigt), nej.

Är lyckan kanske att skrapa fram tre fyrklöver på en trisslott; att möta den perfekta berusningen vid midnatt samtidigt som lyssnar på popmusik; eller är det kanske vetskapen om möjligheten till morgonsex när barnen är hos svärföräldrarna? Enligt Per Engström är det mer lågmält än så. Inget extraordinärt eller monetärt. Det handlar mer om att när man går utanför porten, på väg till jobbet, plötsligt stöter på lyckan. Den är lågmäld och berusar en med lugn utan särskild anledning. Det kan räcka med några tanketrådar som hakar i varandra och skapar den där vardagliga anspråkslösa lyckan. Om det handlar Per Engströms arbete med lyckan och stundtals hittar han Pär Rådströms tonträff. I många stycken är det en fantastiskt fin bok.

Jag har ett sådant där Engströmskt lyckominne. Jag satt i en källare hos en min barndomskompis Tommy. Det var vinter och vi satt och spelade friidrottspelet Track and field på hans Vic 64 (på sommaren fick vi inte spela dataspel). Medan jag väntade på min tur att springa 110 meter häck tänkte jag: Nu börjar helgen. Fredag, vilket alltid innebar hemmagjord salamipizza och läskedrycken Fantomen. Precis när jag funderade på att ikväll kanske jag skulle lyckas hålla mig vaken till Bröderna Cartwright mötte jag lugnet. Jag blev avslappnad, tung. Livet kändes så lätt! Det är det närmaste jag kommit den lågmälda lyckan.