Ångbåtsparad i Torsång

Familjen Johansson sitter på en brygga i Torsång och väntar på ångbåtsparad. De har suttit där ett bra tag nu. Snart tre timmar. Mamma Johansson vill vara i tid, få en bra plats. Det får hon: Hela familjen sitter, kan man säga, på första parkett: På en bänk vid en båtbrygga invirad i filtar. Bredvid sitter Olle och Anita (familjen Johanssons kompisar) i varsin solstol. De har varit där ännu längre, och redan fikat, men tackar inte nej när Mamma Johansson bjuder på en Mozartkula.

Som ni säkert redan räknat ut är det midsommarafton. Det är 15 grader. Blåsigt. För ett par timmar sedan fikade vi (jordgubbstårta och amaretto). Om en liten stund är det väl dags för ångbåtsparad. Ja, nu är det bara 40 minuter kvar, berättar Olle. Han är drygt 2 meter lång och försöker sträcka ut sig i solstolen samtidigt som han berömmer det fina motorljudet på en snipa. Än så länge har vi sett ett par folkdräktsklädda masar i roddbåt och för en liten stund sedan lade båten Bäsingen ut till tonerna av ”Midsommar vid Siljan”. Ja, och så har vi förstås grabbarna som i hårdrockstshirts sladdat omkring på jetskis. Men paraden låter vänta på sig.

Karin och jag går till pizzerian för att låna toaletten. Kön är lång och medan Torsångsborna väntar på sin tur beställer de starkölen Mariestad. Jag får höra att jag har Elvisbrillor och en överfriskad kvinna tar framförvarande karl i skrevet samtidigt som hon frågar om han är piinknöödig. När vi kommer tillbaka får vi höra att första ångbåten nyss lämnat Falun. Eftersom Olle ska filma paraden, och att vi därmed kan se den i efterhand, väljer jag och Karin att åka tillbaka till Avesta. När vi lämnar parkeringen, i Mattias enorma Dodge, överröstas Jim Ford av en mäktig tuta. Ångbåtsparaden har börjat.