Departed: En stark trea och en Oscar
P-G har nyss ätit Sushi med sked. Nu dricker han ett glas vitt på Golden hits. Restauranten är, så när som på ett par medelålders damer som äter hamburgertallrik, tom. Vi hastar vidare till Astoria och Departed. Mina förväntningar är höga. Jag var grymt imponerad av Leonardo DiCaprio i Martin Scorseses film om Howard Hughes: The Aviator. Och The Departed ska enligt kritiker vara bättre.
Det är den inte.
Filmen är naturligtvis hysteriskt habil rent filmtekniskt. I sin genre, den spännande förvecklingsthrillern med supersmart slut, står den sig dessutom bra. En trea. En stark trea. Förmodligen är det för att jag inte gillar genren (den är alltför ofta en förevändning för att dölja att man inte har en riktigt bra berättelse) som jag går ut från biografen något missnöjd med betyget. Men det beror även på att karaktärernas karikeringsgrad korresponderar knackigt.
DiCaprio är lysande och har en hyggligt nyanserad karaktär. Vera Farmiga likaså. Matt Damon är ett något mer fyrkantigt skal. Jack Nicholson är en clownig parodi på sig själv (visserligen en många gånger lysande sådan, ett slags best off Jack Nicholson samlad i en och samma roll). Och då har vi inte ens nämnt Mark Wahlberg. Han är en sketch.
En stark trea. Mer kan Departed aldrig få. Äntligen får Scorsese sin efterlängtande Oscar för bästa film.
av André Johansson, kl 13:16
2 Kommentarer:
P-G mejlar och förklarar Scorseses medelmåttiga insats:
"Jag satt och snackade med polarna om Departed häromkvällen, och sa att det var en stor besvikelse. Jag tror att jag med någon öl i kroppen lyckades fånga min huvudsakliga invändning, som handlar om att det var ett så jävla skruvat manus. Problemet är dock inte det jävligt skruvade manuset, det brukar jag kunna acceptera, utan hur det hanterats av regissören.
Ett skruvat manus måste hanteras av en regissör som vet att berätta historien med ett litet leende. Manuset kräver ett mått av distans, helt enkelt för att det inte är trovärdigt. Jag tycker inte Scorsese gjorde det och han kan knappast det heller, det är inte hans grej. Han är så nära dokumentärfilmare man kan komma i spelfilmens värld, han gör anspråk på trovärdighet. Men då är det svårt att hantera ett icke-trovärdigt manus.
Ett lämpligt regissör hade varit Tarantino, han hade kunnat göra den här filmen fantastiskt bra, samtidigt som han blinkar till publiken."
Jag var i samband med fikarasten inne hos P-G och då kom vi på att vi glömt berätta hur bra den dryga första halvan av filmen är. Och hur ovanligt det är att en film är så pass bra så pass länge och sedan, nästan plötsligt, blir så pass dålig.
Skicka en kommentar
<< Home