Fokusfeber

Igår när jag och Mattias som vanligt sprang ett varv runt Kungsholmen berättade han om Fokus. Han hade åkt buss och framför honom satt ett sådant där par i 30-årsåldern som det finns så många av i Stockholms innerstad (de ser så lika ut att man hejar på alla för att man tror man känner dem!). Men det var något som inte stämde. De läste Fokus. Ivrigt. Omslagsplatsen var seg (de prenumererar tydligen) och killens febriga fingrar kämpade fram ett färskt Fokus. Tjejen hängde över axeln (en smygläsare?) och Mattias hade svårt att sätta in det han såg i ett sammanhang. Vad var det för typer som läser Fokus med feber? En ny subkultur?

Jag kunde inte svara på hans fråga men idag, efter en lunchsquash med Conny, satte jag mig med nya Fokus (vi prenumererar tydligen) på vår innergård med ett glas med Schorle. Jag blev naturligtvis nyfiken på vad som fanns innanför plasten. Det var statsvetarhabil analys av gårdagens nyheter med ett par insprängda söndagsbilageporträtt. Möjligen okej, men hur detta kan ge plastprasslig feber förblir ett mysterium.

Jag har förresten köpt Fokus en gång. Till Jens. Han bodde temporärt i Tokyo och jag skulle hälsa på i en vecka (han ville ha Bon och en påse Polly också). Ett av få tillfällen jag kan förstå att man känner ett lätt Fokussug.