Poppius persona
Kristoffer Poppius har fått en till blogg. Förutom den lite snåriga spalten han har i DN på stan varannan vecka bloggar han nu även på nätet. Han börjar med att träffsäkert och kul beskriva några bloggar. Så här skriver han om mig:
André Johansson - att du, bruksortssonen med franskt namn, tycker det är stort att gå på Prinsen, Dramaten eller NK är fint, det är bara det att du verkar tro att god smak är något som man kan köpa för pengar (*minns de där vita, moderna, seglarskorna och ryser*. Och Filippa K?).
Det stämmer rätt bra! Mamma har alltid velat dekaltrimma byggsatsvillalivet i bruksorten med franska finheter. Katten hette Cherie, jag André, min lillebror skulle heta Pierre (men där sa pappa stopp ) och under hela min uppväxt har mamma tjatat om familjen Johansson ska ta det utdöende släktnamnet Loord (där sa pappa stopp igen ). Och jag inte bara tycker att det är stort att gå på Prinsen, jag har en egen coach i kulturborgerlig etikett. Annina Rabe. Ikväll ska hon till exempel ta mig till poesifestivalen på Dramaten. Hon beordrade mig just mejlledes att lämna seglarskorna hemma. Är Miu Miu-boots också ett utslag av nyrik på kulturkapital?
Jag har förresten träffat Poppius en gång. Det var på Nalen där Digfi hade klubb. Jag tänkte mig honom som en svettig klubbkille som med bar överkropp står på ett bordet och dansar dekadent till Take That. Det visade sig vara en fantasi. För när jag presenterade mig pep han genast iväg som ett skrämt djur och gömde sig på toaletten. En halvtimme senare kom han tillbaka och bad om ursäkt. Panikattack, mumlade han och de något beslöjade ögonen var nu vända mot golvet. Jag tyckte litet synd om honom och tänkte att Poppius bloggpersona är säkert tung att bära. Men att det samtidigt var fint att han hade en (teoretisk) dröm om sig själv som utlevande homosexuell klubbkille.
av André Johansson, kl 14:14
20 Kommentarer:
Jag och Kristoffer har, ser jag nu, samma slags samlagsmansmun.
Tyckte att de där beskrivningarna var ganska kul och träffande jag.
Kristoffer har lite för stirrig blick för att vara en samlagsman. I alla fall vad jag kan utläsa av den där bilden - jag tror aldrig jag har träffat Kristoffer. Det är den simmiga blicken som skiljer samlagsmännen från andra helt vanliga svenska killar.
Vem är den där Annina? Att ha en egen coach i kulturborgerlig etikett är en alldeles förträflig idé. Synd att jag inte har sådana kontakter. Att tillhöra sosseadel har onekligen sina föredelar.
Ja, det är inte lätt att veta vilken Annina är om man varken lyssnar på radio eller läser kultursidorna (denna medievänster!). Men eftersom inte google kräver någon licens är det fritt fram att söka efter information!
Tack André. Nu har jag googlat färdigt. Eftersom jag läser mestadels Dala-demokraten har jag ingen koll på vem som är teverecensent på moderata SvD. Kulturborgerlig etikett är som sagt inte min starka sida men jag jobbar på det. Det är därför jag gillar din blogg.
Dala-Demokraten, underbart. Jag tänker greider, ulvskog och gangnef och nusnäs. Stora semlor och självtillräcklighet. Underbart, som sagt.
Kul att du trivs här. Annina är inte bara teverecensent, hon har haft (har?) en blogg också. En sminkblogg.
Jag funderar på att göra en affärsidé av det här. Kulturborgarcoachandet alltså. För en facil summa kan den som vill få en komplett guidning till det kulturborgerliga Stockholm. Sminktips kan ingå om man känner att man behöver det.Jag kommer att vara lite som den där kulturbögen i Queer Eye for the Straight guy.
det här är intressant, jag är uppriktig. när jag började skriva i tidningar trodde jag att jag skrev för hela jorden, sakta börjar man inse hur få som faktiskt läser kultursidorna på riktigt, det vill säga regelbundet. en ung kulturskribent visste till nyligen inte vem malin ullgren är. och detta gestaltar också bloggosfärens så att säga inneffektivitet. här har andré inte gjort annat än att tjata om annina i några månader på olika bloggar - helt rätt gjort - men fortfarande har det inte framgått vem hon är för delar av publiken. i somras stod jag i humlegården och talade med alex schulman, redaktör för mitt nya medium: stureplan, han sa: "det heter att man aldrig ska underskatta läsaren, jag säger snarare: man ska aldrig överskatta läsaren". en cynism förstås, men en liten insikt denna morgon: allt handlar om att skriva övertydligt fast undertydligt, man måste lura någon att tro att det är svårt, så att alla blir glada. jag ska fundera över detta idag. klockan är bara fem i nio. ciao.
Problemet med kultursidorna är att det är nästan bara vi som skriver (eller skulle vilja skriva) på dom som läser dom. Plus en liten resterande spillra bildad borgerlighet på 60+.
Det verkar som om - hur konstigt det än låter - skrämmande många människor obekymrat går omkring och lever ett fullgott liv utan att veta vem vare sig jag eller Malin Ullgren är.Denna insikt ska jag fundera på ordentligt idag.
malin who? får nog googla lite om jag vill leva ett förädlat liv.
Men alltså, det där Alexcitatet, aldrig överskatta, står broderat på varenda morgontidningsredaktion, det är där han fått det ifrån.
Jag läste aftonbladets kultursida idag. Det gör jag inte om på bra länge. Den rutinerade kommunisten Åsa Linderborg skriver om socialdemokratisk tradition. Artikeln är så skruvad att om man håller tidningen över huvudet riskerar man att få lockar. Hon avslutar artikeln med att konstatera att det stora problemet är inte att partiledningen är maktgalen utan att Pär Nuder är nyliberal. Schulman borde värva Linderborg till tidskriften Stureplan.
Kulturskribenterna övervärderar sig själva och deras roll i samhällsdebatten. Deras ego är oftast större än Peter Jidhes. Jag tänker inte frivilligt ställa mig i fy skäms hörnan bara för att jag inte kände till vem som är teverecensent på den moderata morgonblaskan.
Åsa Linderborg skriver om Marie Antoinette också. Lågpannat så att det förslår:
http://www.weirdscience.se/index.php?sida=blogg&id=483&kom=show#kom
Diktatur, vi skojar med dig. I alla fall lite skojar vi med dig.
diktatur: det var då ett jävla tjat. Du får gå i min kulturskola om du vill, jag har ju sagt det! För övrigt är jag litteraturkritiker också, vill gärna poängtera det. Det är trots allt lite finare än att vara teverecensent.
vem är Peter Jihde?
annina: Till skillnad från mig har du stavat hans namn rätt.
Personligen tycker jag nog att det är finare att vara teverecensent än litteraturkritiker. Lina Johanssons tevekrönikor borde platsa på kultursidorna.
Det är väldigt smidigt att alla de som skriver på kultursidorna heter lite hur som. Annina, Kleen, Ullgren osv. Det blir så lätt-googlat.
Björn: en bättre variant av Alex paroll är väl "Folk är inte så dumma som man tror - de är ännu dummare"
-William R. Hearst, skulle jag gissa
Skicka en kommentar
<< Home