Cykla till Sickla

I pressen har Astoria berättat att deras nybyggda biograf i Sickla city även vänder sig till dem som bor söder om Sjöstaden. Nyfiken i en strut tar jag cykeln ner för Hammarbybacken. De visar Susanne Biers nya film, ”Efter bröllopet”. Låter bra. Hennes ”Älska dig för evigt” var ju ett mästerverk i genren familjedrama. Och i Sickla City har jag aldrig varit. Efter att ha fått fråga om vägen ett par gånger hittar vi dit. Biografen ligger i en gammal fabrik. Dieselverkstaden: Atlas Copcos gamla industrilokaler. Tusentals autenticitetspoäng vilket borde locka kulturborgaren. Och jodå, visst är det en och annan kulturborgare där.

Man får popcorn och läsk när man hämtar ut biljetten. Gratis, ett så kallat öppningserbjudande. Ett lågfrekvent majsgnissel stör i salongen. Har ni det bra? Det är av värdinnorna som ropar. Har ni det bra, ser ni allihop? Mannen i manchesterkavaj skruvar på sig. Jag tittar ner i popcornbunken. Nu börjar det tänker jag. De verkar tro att jag har köpt biljett till något slags event.

Plopp! Mannen i manchesterkavaj får en Dumlekola i skallen. Det är godisregn. Geisha och twix viner genom luften. Har alla fått nu? Har alla fått godis?

Alla har inte fått och en yngre man sträcker fram sin keps för att få ett rejält lass choklad. Han vänder sig mot sitt sällskap i triumf. Får det vara en plopp, ser han ut säga. Eller behåller han all choklad själv?

Strax därefter börjar filmen. Hur den var? Som att gå i familjeterapi för oväntade återföreningar, otrohet, skilsmässa och för tidiga dödsbud. Samtidigt. Susanne Bier är som vanligt suverän på att fånga svåra situationer i familjen. Bier är filmens främsta familjeterapeut. Rolf Lassgård gör sitt livs roll. Mads Mikkelsen som alltid snygg och skicklig.

Jag sätter mig min manchesterkavaj och hoppar upp på cykeln. Ska man ta en sväng igenom Sickla när man ändå är här. Det är egentligen litet för mörkt, men det får blir en kort sväng. Man känner igen den fräscha sjöstadsestetiken: Det är ett slags upphottad funkis och torget i city har en möbelaffär där taklampan Kotten sannolikt finns i lager. Som vanligt äcklas jag så smått jag av denna konforma medelklass. Väljer därför att vända hem. Väjer för två trehjulingar till barnvagnar och segar mig upp för backen.