Bristande hårkvalitet i Långshyttan

André plays pingpong. from Jens Eriksson on Vimeo.

Ni som hängt med i kommentatorstrådarna den senaste tiden har märkt att det snackats pingis. Ja, mer har det handlat om mina möten med en viss Ulf Nordkvist. En gammal elitspelare från Borlänge som jag mötte många gånger när han varvade ner i Långshyttan. Det var duktiga duster ska ni veta! Han kixade mina kickservar upp på läktaren och skyllde på mitt försiktiga fotstamp vid serve. Jag följde upp med en flack oskruvad serve utan stamp som han blockerade i nät. Han skrek. Jag hånlog. Oftast vann jag trots att han var en bättre spelare. Ja, så där höll det på i flera år och gud vad jag saknar de där matcherna. Allt det där blev jag påmind när Nicklas Johansson, en pingisspelande filur från Falun, hittade till min blogg och kommenterade.

Men jag skriver naturligtvis inte det här för att skryta om mina maskerade kickservar. Nej, nyss skrev Nicklas om Ulf och hans bror, Leif, på sin blogg, Pingpongkingen. Han återgav en händelse från Långshyttans sporthall där Leif och Ulf spelade dubbelmatch. Det var jämnt. Leif, som var den sämre spelaren, började tappa i kvalitet när det drog ihop sig.

Under en av dessa svackor börjar Leif sakta men säkert, boll för boll, beklaga sig. Han stånkar, stönar och klagar på än det ena än det andra. Till slut får Ulf nog. Efter en missad boll från Leif då han högljutt beklagar sig och undrar nått i stil med: "Hur kan jag missa den där..?" Vrålar Ulf honom i ansiktet: (och tänk nu på att de är bröder...) Det är för att du är så jävla tunnhårig!!!

Ja, Leif var ju visserligen en aning tunnhårig. De tunna testarna till lugg, som skulle föreställa den omisskännliga benan hos en banktjänsteman, drog han ofta åt sidan. Han framstod ofta som en aning fåfäng när han försökte få den flygiga luggen på plats innan han skulle dra iväg en kort underskruvad backhandserve. Det där tror jag att Ulf stört sig på i många år. Den där förbannade luggen! Släpp den där förbannade luggen någon gång! Och så plötsligt, i ett skiljeset i en sporthall i Långshyttan, släpper allt: Ulf berättar slutligen för Leif om vad han tycker om sin brors hårkvalitet.