Snackiga snickare från Stockholm

”Nu kommer jag och bråkar igen” En man i 60-årsåldern med vit mustasch och blåa byxor står i dörröppningen med två spannar murbruk. Klockan är åtta på morgonen och han vill komma in och lägga ny mosaik i badrummet.

Ja, tänker ni, ännu ett sådant där putsat högkonjunkturexempel från Konsultholmen. Inbyggda spotlights i golvet ska de säkert också ha. Men nej, det här handlar om återställande (och inbyggda spotlights i golvet har vi redan). Toalettcisternen läckte och nu håller hantverkarna på att bygga tillbaka det uppbrutna hallgolv och lappa ihop mosaiken i badrummet. Det har naturligtvis varit lite påfrestande att i tre månader spola toaletten med en hink vatten.

Men det har varit lite fint också. För varje gång den blåbyxade gubben kommer och ”bråkar lite” på morgonkvisten blir man glad. Jag träffar aldrig sådana där äldre, infödda Stockholmare som gillar att slänga käft på traditionell närförortsslang även fast klockan inte passerat morgonkvisten och som när man krampar ur sig något skämtsamt innan första koppen kaffe så kommenterar de det med en bekräftelse av typen: ”Den där var bra, grabben! Nu fick han till det!”.

Det blir exotiskt med äldre ärkestockholmare som snackar slang när de andra jag umgås med kommer från ställen som Kramfors, Kristianstad, Boxholm och Mariestad.