Socialistiska genombrott du inte tänkt på - del 1

I senaste numret av Neo skriver Kjell Häglund, Karin Olsson och Fredrik Westerlund varsin text utifrån temat: Liberala genombrott du inte tänkt på. Det handlar om hur DIY-rebeller blev kapitalister (The Knife), när vampyrfilm botade bögskräck (Interview with the Vampire) och när kommunistiska diktatorer blev leksugna (Chrusjtjov på Disneyland).

Man skulle naturligtvis kunna argumentera mot exemplen (åtminstone det om DIY-rebeller som kapitalister, som får betraktas som en sanslös fantasi: DIY styrs generellt av konstnärliga idéer som drivs av idealitet - kapitalism styrs av att få kapital att växa; om den konstnärliga idéen fungerar på marknaden blir naturligtvis inte rebellen kapitalist för det). Men framför allt kräver det socialistiska motbilder.

Moskva vs Los Angeles 1-0



Kalla kriget var hett. En rad nationer bojkottade Moskva OS 1980. I spetsen för bojkotten fanns USA:s dåvarande president Jimmy Carter som såg en chans att bättra på hemmaopinionssiffrorna. Förutsättningarna var speciella. Hur skulle Sovjet få fram det fina med socialismen i de symboliskt viktiga invignings- och avslutningsceremonierna?

Jag tror vi alla minns hur OS-maskoten Mischa plötsligt tornade fram i avslutningsceremonin (med massan som pensel). En gigantisk, glad björn som fällde en tår strax innan en annan jättemischa steg upp mot himmelen med hjälp av ballonger. Men mest spektakulärt var nog ändå när fackelbäraren närmade sig slutmålet i inledningsceremonin. Snart märkte man att det där går ju inte, hur ska han komma upp för att tända elden. Ett hav av publik är ju i vägen! Precis när man gett upp hoppet bildade soldaterna på den sektionen en mänsklig bro så att fackelbäraren kunde sprinta med spänstiga steg upp till den olympiska elden.

Kollektivists vinst över individen i monumentalt snygg förpackning.

Fyra år senare var det Los Angeles tur att arrangera OS. Eftersom svinhugg går igen bojkottade bland annat Sovjet 1984 års olympiska spel. Nu var det hur som helst dags att trumfa det kommunistiska spelet! Ja, ni vet ju själva hur bra det gick. En Karlsson på taket-figur svävar in på stadion, något slags cowboymusikal tar vid och och en raketliknande eld tänds genom att de olympiska ringarna får fungera som stubin.

En orgie i tom teknik förpackat i kapitalistisk kitsch.

Tänk vad en fast och kanske lite kvävande struktur kan göra med de konstnärliga dimensionerna av ett olympiskt spel. OS i Kina nästa år kan bli sensationella ceremonier: Det sämsta hos två system som drar åt varsitt håll, och är förenade i ett land, har alla förutsättningar att bli klassiskt.