Gästbloggare 1: Mattias

- Å där ä farbror Sven, han va skolkamrat mä mi mor. Han hette Jonsson på den tin.
- Vilken Sven?
- Sven Jerring.

Det är fullkomligt självklart för farfar att jag vet vem Sven Jerring är. Fyrtornet och Släpvagnen och Johnny Bode bör man också ha koll på.

Farfar, som fyllde 86 år i augusti, skrev om sport och bidrog med lokalnyheter i Folkbladet Östgöten under många år, från slutet av 1930-talet långt in på 1980-talet. Fortfarande kan hans strama, exakta stilistik avnjutas i pensionärstidningen Kvällsstunden.

- Di ville ja skulle bli lokalredaktör för Dala-Demokraten, men vi hade ju huset här å tre små pöjka. Det gick ju inte å flytta då.

Det är första advent. I det lilla kyffe som jag minns som farfars arbetsrum i egnahemsvillan ögnar vi pressklipp och fotografier. Samtliga är odaterade. Somliga är inklistrade i pärmar medan andra ligger i högar helt osorterade i en byrålåda. De flesta av notiserna och artiklarna handlar om längdskidåkning och fotboll, men även händelser som tilldrog sig på bruket avhandlas. Farfar var väl förtrogen med arbetarnas villkor eftersom han själv jobbade i kallvalsverket samtidigt som han ägnade kvällar och helger till att skriva artiklar till tidningen.

En notis om ett Första Maj-firande, den måste ha varit publicerad på 40- eller 50-talet, drar till sig vårt intresse. Demonstrationståget stannade till vid disponentens ståtliga villa för att visa tacksamhet. Musikkåren uppträdde och blommor överlämnades, påstås det i texten. Först tänker jag att hela förloppet är som hämtat ur Fredrik Reinfeldts fantasi om flitiga och tacksamma arbetare, men sedan börjar jag fundera på om inte även Östgötens läsare fick ta del av farfars speciella humor vid väl valda tillfällen. Jag vill inte fråga.