Dagis som butler

 

 

 

 

Vi ringer aldrig hem ett barn av någon annan anledning än med hänsyn till ditt barns bästa.


Det låter ju bra att förskolan, som de skriver i veckomejl, alltid ringer hem barn med hänsyn till barnets bästa. Men frågan är varför de måste skriva sådana självklarheter?

Kan det kanske bero på att föräldrar, av omsorg av sitt barn (eller är det av omsorg av sin karriär?), väljer att göra en annan bedömning än förskolepersonalen? Att mellanchefen på enskilda banken är van att hans ord gäller? Det kan väl vilken Lafferkurva som helst räkna ut, att hade inte lilla Morgonstråle feber i morse är det inte plausibelt att hon har det nu! Efter ett antal ifrågasättanden ser möjligen förskolechefen ingen annan utväg att skriva ett brev och försäkra föräldrarna om att de gör det för barnens skull.

En lösning vore att om de inte är sjuka enligt affärsplanen, men enligt förskolepersonalen, kan de gott följa med pappa till banken och leka med pengar istället. Där kan man gladeligen ha 40-gradig guldfeber utan att bli hemskickad.

Jag skulle kunna hålla på länge och raljera om det här. Men i grund och botten är det för sorgligt. Det finns inget lustigt med att folk beter sig som skithögar ”för barnets bästa”. Det finns bara, vad heter det, klassförakt.

Men nu drar jag väl stora växlar på en formulering i ett veckobrev? Nej, tyvärr finns mer stöd än så. När jag skrev om det här på Facebook fick jag genast mejl från en förskollärare som beskrev just detta: hur en vd läxar upp utbildad personal för att någon halvfigur fått för sig att hans barn behöver "ringas hem". För att inte tala om uppläxande av personalen under föräldramötena och det oförskämda tonläget i mejlen till förskolechefen där alla andra föräldrar är prydligt cc:ade (som vore det ett samlat upprop).


Nej, det kanske inte var så dumt ändå, sossarnas förslag i valrörelsen. Det är ju så dagispersonalen behandlas av den välutbildade storstadsmedelklassen: som en jävla butler.