söndag, oktober 25

Lunch med herr Gustafsson själv



”I Sverige finns mycket skog.”

Det är första meningen i gammal avhandling. Lars Gustafsson läste inte längre än så, men den har påverkat honom mycket. Det blev hans stilideal. Han bestämde sig att den typen av övertydlig poesi ska genomsyra hans prosa.

Jag och herr Gustafsson själv sitter i en sliten skinnsoffa på Operabaren när han berättar detta. Vi äter råbiff med pommes frites. Mitt emot sitter Björn. Det är han som sammanfört oss. En försenad födelsedagspresent: En lunch med min svenska favoritförfattare. Jag har satt på mig bästa kulturborgardräkten: Röda manchesterbyxor från Hackett, Trickers-kängor och slips från Paul Smith. Lars Gustafsson har rutig kostym och dricker en tysk trollöl.

Redan innan vi slagit oss ner märker jag att det råder ett missförstånd om vad jag är för typ. Gustafsson tror att jag skriver på Expressens kultursida, precis som Björn. Jag låter missuppfattningen leva vidare. Tänker att det passar presenten.

Jag frågar om vi är grannar, jag och Gustafsson. I en radiointervju från i somras inleddes programmet med att reportern berättade att de befann sig hemma hos Lars Gustafsson i hans ljusa lägenhet i Hammarby Sjöstad. Men vi är inte grannar. Fru Blomqvist, som Gustafsson kallar sin fru, är noga med det: Att de bor på andra sidan sjön, på Södermalmssidan. Det gör mig litet besviken. Jag berättar att jag har levt i förhoppningen att det stämde. Hur bra det vore för Sjöstan att ha Lars Gustafsson i byn. En bra balans till Sjöstadsbokhyllan vars själ finns i en inbunden Jan Guillou-roman. Lars Gustafsson skrockar. Han upptäckte till sin förskräckelse att hans far hade flera inbundna Guillou-romaner. När han försökte skänka dem till en bokhandlare i Norberg fick han nobben. Det där var inget för Norberg. Det är så man får veta på djupet vad ett litterärt verk är värt.

Lunchen är djup. Björn ställer en fråga som visar sig vara 13 kilometer. Han värderar frågor så, Lars Gustafsson, efter hur djupa de är. Den här handlar om matematikens poetiska kvaliteter. Det visar sig att det enligt Gustafsson finns tre personer i Europa som förstått den formeln. En av dem är död. Eller lever han i själva verket?

Jag lyckas inte greppa ekvationen men förstår varför Lars Gustafssons romaner ofta drar iväg i förförande matematiska stickspår. En snillrik matematisk formel är i Gustafssons värld perfekt poesi. Samtalet drar sedan iväg om Yllets värde stämmer överens med Googles nya affärsmodell och hur slovenerna kan tänkas uppfatta översättningen av Dekanen.



När vi dricker kaffe signerar Lars Gustafsson mitt exemplar av Fru Sorgedahls vita vackra armar: "André, har förstått hur djupt man kan komma i Norberg. Lars G 22.11.09"

Norberg? En liten håla i norra Västmanland, endast ett par mil från min uppväxtort i Avesta.

I Norberg finns mycket skog.

PS. Här kan ni läsa Lars Gustafssons blogg. Och här kan ni läsa Björn af Kleens blogg.

10 Kommentarer:

Anonymous David W skrev..

Röda byxor? För fan André. Var glad att han inte trodde du var en jonglör från Cirkus Scott. Annars tycker jag det var en helt underbar present att hitta på.

26/10/09 07:58  
Blogger André Johansson skrev..

Det var manchesterbyxor. Gymnasielärartyg.

26/10/09 08:30  
Anonymous David W skrev..

Inget ont om manchester. Dt är ett ädelt material. Sammet däremot det är för illusionister och massagemän. Det är det här med röda byxor som jag riktar skarp kritik mot. Kläder skall vara diskreta annars blir det lätt forcerat effektsökeri. Du har en grotesk och mycket sympatisk personlighet och den bör kläs enkelt, ödmjukt och sparsamt.

26/10/09 09:05  
Blogger André Johansson skrev..

"Du har en grotesk och mycket sympatisk personlighet och den bör kläs enkelt, ödmjukt och sparsamt."

Det var nog ett av det finaste omdömen jag fått någonsin. Tack!

Bara för det satte jag på mig ett par bruna byxor utan lyster idag. Ett par gammalmansbrallor som skulle kunna lukta sillspad, piptobak och som ofta har ett travprogram från Romme i bakfickan.

26/10/09 09:17  
Anonymous David W skrev..

Ha, ha Sillspadslukt. Bra 75:an. Så skall det se ut. Det är väl ordentlig med fickludd va?

26/10/09 09:38  
Blogger André Johansson skrev..

Ja. Men eftersom det är hål i fickan ser man sällan fickluddet. Det ligger likt en snitslad bana från lägenheten till den lokala tobakshandlaren.

26/10/09 09:46  
Blogger SweJens skrev..

Har man bruna byxor som luktar sillspad och piptobak går man till tobakisten och inte tobakshandlaren.

26/10/09 10:54  
Blogger André Johansson skrev..

Jo, om det vore så att tobakisten var ATG-ombud. Men det är han inte.

26/10/09 10:59  
Anonymous Georg skrev..

Enligt min salig far var röda byxor förbehållet de som seglat över Atlanten. Han menade dessutom att en röd lampa i fönstret meddelade grannskapet att här finns en bordell.

27/10/09 08:46  
Blogger André Johansson skrev..

Gissar att det, bordellkopplingen, bär släktskap till de massagemän som David skrev om. Gillar de röda byxorna mer och mer.

29/10/09 09:45  

Skicka en kommentar

<< Home