Att förhandla med platsen
Sjöstadsbilar.
En etnolog kontaktade mig för en tid sedan och bad om en intervju. Det skulle handla om mitt förhållande till Hammarby sjöstad. Hon höll på att skriva en rapport vid Stockholms universitet som handlade om hur man hela tiden förhandlar med sin egen och andras bild av platsen. Jag har inte läst rapporten, men jag minns hur jag satt på ett Sjöstadskafé, vilt gestikulerande, och snackade Sjöstad: ”Sådana är de, Bugaboobefolkningen! Titta bara på den här paraden av parkerade bilar: Alla nya. Ingen exklusiv. Ingen skrotig. Alla praktiska. Där har du sjöstadsmänniskan. Sådana är de, allihop!” Om jag har bil? Nej, vet du vad, det skulle se ut det.”
Ja, precis det som Kjell Häglund beskrev på livsstilsbloggen Recidence här som: Att jag försöker känna mig mer omringad av Sjöstan än del av den. Och det stämmer såklart i stort. Det stämmer å andra sidan på skrämmande mycket som jag omger mig med. Den där ständiga distansen…
För en tid sedan fick jag i uppdrag av tidningen City att skriva om min favoritbar i Sjöstan. Och som ni kan se i tidningen idag (ej på nätet) blev det som vanligt mer en försiktig diss av Sjöstan än en fantastisk hyllning till en favoritbar. Det vekar vara min enda förhandlingsteknik när det kommer till platser. Att liksom aldrig acceptera att vara en del av dem.
av André Johansson, kl 11:53
8 Kommentarer:
Det är först under hotet att bli utkickad som man börjar rota sig mentalt.
Intressant liten text. Men korrekturläs gärna dina inlägg, det är så synd när innehållet överskuggas av onödiga stavfel och dylikt. (den/dem, sig/mig, plaster, än/en...)
Personligen tycker jag Sjöstaden är bra i teorin, men det räcker med en tvåminuterspromenad för att jag ska inse att jag aldrig skulle kunna känna mig hemma där. Det skrämmer mig hur djupt min arkitekturiska konservatism går utan att förnuftet har något att säga till om. Hoppas du lyckas bättre.
Intressant liten kommentar. Men var gärna försiktig med ditt språkpolisande i fortsättningen. Du har rätt i att jag skrev "sig" istället för "mig" på ett ställe och stavat fel till platsen. Men det om "de" och "dem" stämmer inte. Det är korrekt som jag skrivit. Ett tips: Byt ut vi mot den och byt ut dem mot oss så brukar det falla på plats.
Ops, nu slant jag igen. Ska vara:
Byt ut "de" mot "vi" och byt ut "dem" mot "oss" så brukar det falla på plats.
Jag vill i allra högsta grad undvika att bidra till en fascistisk stämning här, det vara bara det att det var lite knepigt att läsa texten i sitt originalutförande.
Jag följer upp lite dock. Jag kan mycket väl (till skillnad från en stor del av dagens ungdom) skilja på "de" och "dem", det jag åsyftade var det allra sista ordet, "den". Då det iom meningen innan torde syfta på platser (plural) så förväntas ett "dem". Alternativt kan man ju skriva "en ny plats" och behålla "den".
Sen skulle jag rekommendera "en försiktig diss..." snarare än "än...".
Allt detta i all världens välmening.
Okej, nu ska det var någorlunda korrekt.
Tack, tror jag, för hjälpen.
Ser bra ut.
Jag är språkligt understimulerad i min vardagliga yrkesroll tror jag.
Tack för en bra blogg iaf.
Nu är vi kompisar igen! Har lite svårt för folk som hugger direkt på formen och skiter i innehållet.
Apropå Sjöstan håller jag med dig. Eller höll med dig. Håller för fullt på att förlika mig med att bo där. Det är inte helt enkelt.
Skicka en kommentar
<< Home